De gäckande minsta beståndsdelarna

Den här (från 1981) är en av de bästa populärvetenskapliga böcker som jag någonsin har läst. (Och jag har läst en del...) Den lyckas på ett förföriskt sätt förklara de mest komplicerade förhållanden så att läsaren känner sig skärpt och intelligent. På omslagets främre flik står det: "Gary Zukav är inte naturvetare utan humanist". Det är kanske just det som behövs - att en humanist förklarar dessa naturvetenskapliga knepigheter. Ordet "humanist" skall här alltså tolkas i betydelsen "icke-naturvetare". En sådan humanist är intresserad av humaniora såsom historia, språk, konst, filosofi, religion m.m. Vi lämnar här Förbundet Humanisterna åt sidan. De verkar ha blandat ihop begreppen totalt.

Undertiteln är alltså "En översikt över den nya fysiken". Hjälp! tänker då många. "Det där övergår mitt förstånd. Jag fattar ingenting av den nya fysiken." Då säger jag: "Läs denna bok, så kommer du i alla fall att förstå en del."

Varför Wu Li? Wu Li är det kinesiska ordet för fysik och betyder "mönster av organisk energi". (s. 30) Men - och nu kan det verka krångligt - Wu Li betyder även bl.a. "min väg", "strunt"/"meningslöshet", "jag håller fast vid mina idéer" och "upplysning" (s. 31).

"Kvantteorin påstår att naturen förekommer i bitar och delar (kvanta) och kvantmekaniken är läran om detta fenomen." (s. 44f)

På det subatomära området - alltså där vi sysslar med fenomen mindre än atomer - blir det extra spännande. Där är "(...) det omöjligt att både ha kunskap om en partikels position och dess impuls med absolut precision. (...) ju noggrannare vi bestämmer den ena faktorn, desto osäkrare blir den andra. Vi kan bestämma var och en av dem exakt, men om vi gör så, vet vi samtidigt inget om den andra faktorn. Detta är Werner Heisenbergs osäkerhetsprincip." (s. 53f)

"På den subatomära nivån kan vi inte observera någonting utan att förändra det." (s. 145)

Efter många resonemang som här tar för mycket plats att gå närmare in på, så kommer vi så småningom fram till denna häpnadsväckande slutsats: "Det finns ingenting annat än rum-tid och rörelse och de är faktiskt samma sak." (s. 217)

"(...) den fysiska verkligheten egentligen är icke-substantiell. Enligt kvantfältteorin är det bara fält som är verkliga. De är universums substans och inte materian. Materia (partiklar) är bara tillfälliga manifestationer av samverkande fält (...)" (s. 240)

"Allting, till och med 'tomhet' är det-som-är. Det finns ingenting som inte är det-som-är." (s. 362)

Vi, lärare och elever, dansar "(...) fram genom en förtrollad värld av kunskaper (...)" (Omslagets baksida)

Vad denna bok framför allt har lärt mig är att den "nya" fysiken (som inte längre är så ny) är oerhört komplicerad - men att den faktiskt går att presentera på ett någorlunda begripligt sätt. En annan fascinerande sak med fysiken är att den kan tolkas olika av olika forskare. En del ser den som ett bevis för att det inte finns någon Gud - en del ser den tvärtom som ett bevis för att Gud måste finnas. Zukav såg här väl närmast ett försvar för buddhism, tao och tantra. För mig spelar det mindre roll om man tolkar fysiken till fördel eller nackdel för en viss gudstro. Jag lär inte kunna motbevisa något.

Jag tänker, att Gud inte låter sig mätas eller observeras på samma sätt som subatomära partiklar eller vågor.