Minnen från helvetet

Ni kan aldrig gissa vad detta är. [Konstpaus] Jo, det är golvet i helvetet.

Har jag varit i helvetet? Ja, ty jag har varit i Nordsta'n i Göteborg. Så här ser golvet ut där. Detta fenomen - Nordsta'n - är fullständigt absurt, helt vansinnigt och totalt sjukt. Här ser vi kapitalismen driven till sin spets. Jag fattar inte hur jag kunde vara så snäll och medgörlig att jag följde med dit. Jag har ju inget som helst intresse av att gå runt i affärer och glo och klämma och känna och lukta och bära mig åt. Jag hade mycket hellre befunnit mig i ett kloster utan att prata med en enda person.

Nå, nu var jag där. Jag satte mig ganska snart ner för att läsa. Jag läste några sidor i Ingmar Bergmans "Laterna magica" och några sidor i en bok som massakrerar Dan Browns "Da Vinci-koden". Så småningom kände jag att jag behövde röra på mig, för att jag inte skulle stelna till. Men det blev jag snabbt trött på. Det var så mördande tråkigt med alla dessa intetsägande intryck som bombarderades mot mig. Världen är galen - särskilt i Mammontempel. Jag fick på något sätt reda på att rusningen efter platt-TV i en butik någonstans häromdagen gjorde att panik bröt ut och polis måste tillkallas för att lugna ned massorna. Habegäret och Jantelagen i oskön förening. [Konstpaus] Shopaholics förökar sig genom hög svansföring.

Jag var tvungen att sätta mig igen. Nu skulle jag studera folks beteenden. Ack, ack, ack. Jag kände mig som en utomjording som navigerat fel. Om Ulf Lundell tyckte att en tisdag på IKEA är som en föraning av helvetet, så kändes - i alla fall för mig - en söndag i Nordsta'n som en riktig nära-helvetet-upplevelse. Var får alla människor alla sina pengar ifrån? Varför måste de köpa upp alla sina pengar på saker de egentligen inte behöver? Vad har vi gjort? Hur lyckades vi skapa detta kalla och hårda samhälle? Alla bara tänker på sig och sitt. Ingen fäster något avseende vid någon annan. Jag kan slå vad om att ingen skulle göra något ifall någon helt plötsligt bara skulle sätta sig ned på golvet där i Mammontemplet och börja storgråta. Ingen skulle gå fram och fråga hur det var fatt eller om man kunde hjälpa till på något sätt. [Konstpaus] Vårt förakt för svaghet är en grundbult i folksjälen. "Är du misslyckad? Jaha, synd om dig - men vad angår det mig? Skyll dig själv." - det är tidens anda. Därför kunde "Ingen vill veta var du köpt din tröja" bli en stor hit.

David Ackles' genomkloka ord "The world is full of lovers loving hate and only loving others of their kind" kändes mera adekvata än någonsin när jag satt där och iakttog folk i min väntan. Det är så världen kommer att gå under, tänkte jag. Den krackelerar, den spricker, den rämnar - när fernissan faller av. Altruism? Nä, nä. Paniken sprider sig fort som blixten. Fyra ryttare kommer. En häst är blekgul.