Svindlande tanke

I dag hade jag två oerhört långa samtal med två olika personer. Det slog mig, att de båda två borde kunna skriva riktigt intressanta memoarer. De hade båda talets gåva och de hade båda levt mycket intressanta liv, verkade det som.

Och så slog mig tanken: De kanske inte kan skriva intressant? Det kanske just är det muntliga framförandet som är deras "grej"? De kanske känner avsky inför blotta tanken att skriva för en läsekrets? Och så funderade jag vidare: Tänk om det finns en massa människor där ute som borde blogga därför att de har så mycket spännande att berätta - men så hatar de själva bloggfenomenet? Kan det vara så?