1001 filmer

Jag måste anmäla en del avvikande åsikter i förhållande till det här. Snobberi, börjar jag. Att ha med Buñuels "Guldåldern" i en lista över tidernas 13 bästa filmer är skrattretande fisförnämt. Och att ha med Orson Welles' "Citizen Kane" i samma lista är lika mesigt och förutsägbart som att påstå: "Efter torsdag brukar det bli fredag". Det är ju för tusan världens mest överskattade film. Och så har recensenten mage att påstå, att boken är inställsam - när han själv i vissa lägen är inställsam.

När han sedan längre ned skriver "de slugt sentimentala 'Breaking the waves' och 'Dancer in the dark'", så blir jag förbannad. Han insinuerar m.a.o. att Lars von Trier med slug beräkning gjorde dessa filmer sentimentala - för att tjäna mera pengar, kan tänka? Bullshit. Det är ett av de stora felen med många filmrecensenter: de föraktar det sentimentala. Jag misstänker ibland, att en hel del filmrecensenter aldrig har varit tokigt förälskade eller vansinnigt kära - inte heller fruktansvärt nere och deprimerade. Det är därför de inte kan hantera det sentimentala.

Men jag måste ge honom rätt om detta med kanon. Olika förståsgipåare utger sig ju för att kunna leverera Den Enda Perfekta Kanon. Så även jag ibland. Självklart är då att dessa listor blir olika. Men vissa saker borde man inte få missa. Viscontis "Döden i Venedig" är t.ex. värd en plats om det så bara är fotot som räknas.