Återanvänt. 3

Nu blir det långt. Följande stycke skrev jag 1988. (Jag har bara bytt ut något ord här och något ord där - rent kosmetiska ändringar.) I stort sett håller jag väl med mig själv...

Att ha en positiv inställning - en essä

Det är en trend nu att ha en positiv inställning. Som vanligt när det gäller trender, så förenklar man skamlöst. Man polemiserar och polariserar. De nyfrälsta rabblar likt ett kassettband sina inpluggade läxor ur den senaste världsförbättrarläran. De hittar en auktoritet, en guru, att lita på och lyda. De tvivlar aldrig så länge trenden gäller och de är helt oemottagliga för motargument. De är övertygade om att den trend de nu har hakat på kan lösa alla sorters problem och att den är ett lämpligt redskap till alla möjliga uppgifter. De ser också ned på alla de stackars okunniga som ännu inte har insett det geniala i den lära de själva nu omhuldar.

Dessa kännetecken kan även ses hos dem som nu "puffar" för den positiva stilen. Personligen tror jag, att en positiv inställning visst är nyttig och användbar. Men jag vill varna för alla de negativa människor som ständigt är beredda att ta ner de positiva på jorden.

De är alltför många, dessa humorlösa glädjedödare, dessa trångsynta förändringsfiender, dessa beskäftiga Jante-domare, dessa grälsjuka bromsklossar, dessa präktiga zombies som aldrig välkomnar någon förändring, som bara klagar och gnäller och tjafsar, och egentligen aldrig bidrar till någon utveckling. Många av dem vill visa sig världsvana genom att vara eller spela blasé. Deras frånvaro av engagemang är dessutom bekväm: de anstränger sig inte nämnvärt och behöver därmed inte bli besvikna över klena resultat. De är också fega: de tar inte ansvar för något, de behöver inte stå till svars.

De negativa agerar sällan; de reagerar desto oftare. De är dessutom så många, att det inte alls är underligt om en från början positiv individ så småningom ger upp, "degar ihop", tappar sina ideal och blir en av dem - en av dessa negativa sömngångare som bara vaknar upp när de hittar något att klaga på.

Om man vill hålla fast vid en positiv inställning, så måste man komma ihåg, att fienderna är många och kan vara starka. Man måste också komma ihåg, att de när som helst är beredda att trycka ner andra i skorna, göra dem obetydliga och få dem att känna sig onödiga. Det tror jag många glömmer bort i sin trendiga iver att visa ett positivt sinnelag.

Många har en tendens att bagatellisera problem, le och rycka på axlarna åt dem. Den naiva godtrogenheten är farlig. Vi har sett vad den kan leda till: Hitler hade t.ex. inte blivit den han blev, om man på ett tidigt stadium hade insett faran och stoppat hans "karriär".

Många glömmer också bort, att man faktiskt inte kan allt man vill. Bl.a. sätter ju naturlagar och andra oföränderliga förhållanden hinder i vägen. Målen måste alltså vara någorlunda realistiska (och etiskt godtagbara) - och det kan de vara även om okreativa negativister inte tror det.

Det är förvisso lättare att vara kreativ i en positiv miljö, där andra tror på ens förmåga, vilja m.m. än i en negativ miljö, där man bemöts med misstankar, nedlåtenhet m.m.

Detta måste väl vara ett av målen med en positiv inställning: att den goda kreativiteten får växa, så att en utveckling till det bättre kan ske. Utan våra kreativa individer vore vi kanske fortfarande grottmänniskor. Utan förändringar skulle vi inte ha några förbättringar. Om man inte är med i lotteriet, så har man inte heller chans att vinna i det.