En Artur Lundkvist-bok

Den här boken kom ut i original 1939. Just den här utgåvan, som Aldusbok, fanns i bokhandlarna 1965. Jag har väl aldrig tillhört Artur Lundkvist Fan Club, men jag tycker att han skrev flera vansinnigt intressanta essäer. Den här samlingen har, som synes, stötts och blötts (Det senare med kaffe).

Det är som Lundkvist skriver i förordet: "När 'Ikarus' flykt' utkom var den kanske för tidigt ute. Intresset för flertalet av de författare som behandlades var ännu obetydligt." (s. 5) Hans stil i denna samling påminner inte så lite om Susan Sontags stil i "Konst och antikonst", som jag bloggade om här. Fascinerande och fängslande utflykter i litteraturens och konstens värld!

Han fångar t.ex. Henry Millers författarskap nästan i en enda mening: "Han är mannen som känner sig ha kommit hem genom sin landsflykt, han är diktaren som funnit sitt rätta sammanhang genom att ställa sig utanför." (s. 140) Eller så här: "Det fundamentala hos honom är att han betraktar världen som ett sköte: en plats där han är hemma och där livet är ett tillstånd av oavbruten skapelse, oupphörlig tillblivelse." (s. 146) Så snygga och träffande formuleringar läser man inte varje dag. Och i den här boken duggar de tätt!

Jag har gjort massor av understrykningar i denna pocketbok - och det känns helt adekvat. Att läsa bra essäer känns helt enkelt som att använda tiden väldigt väl. Man känner sig begåvad och bildad när man läser dem. Det är mer än vad man kan säga om en hel del annan litteratur.