Nick - jag nickar ja

Låt mig fortsätta på det inslagna spåret - bra och äkta. Det här är både bra och äkta, trots att det leder tankarna åt så olika håll att man skulle kunna tro, att han bara härmar några andra (Bilden är en detalj):

Jag har äntligen hittat Nick Cave. Det här var en intressant bekantskap som jag måste lära känna mera. Hans stil är mycket egen - samtidigt som den påminner om en blandning av Tom Waits, Richard Thompson och David Byrne. Det finns ögonblick då jag kan undra om han har blivit galen - precis som man kunde undra när det gäller David Byrne. Så kan det vara med musik som rör om och berör. Och starka texter och starkt engagemang i förening kan bli magi.

"Abattoir Blues" gavs ut tillsammans med "The Lyre of Orpheus" och fick den här recensionen i muzic.se - och så den här recensionen i Blaskan. Jag stämmer in i lovsången. Betyg? En stark fyra.