Utanför

Den 27 februari 1985 köpte jag den. Om huset skulle börja brinna, så skulle den här boken vara en av dem som jag skulle försöka rädda.

Jag har ända sedan långt, långt tillbaka i tiden varit fascinerad av det som här benämns "outsiderupplevelser". Vad är det som gör att vissa känner sig mera utanför än andra? Varför känner sig vissa personer avvikande? Varför blir några av dessa destruktiva kriminella och några andra konstruktiva uppfinnare?

Den här boken innehåller ett sådant där test som jag bara faller pladask för. Intelligenstest, kreativitetstest, personlighetstest - you name it. Jag vill prova allt i den vägen. Här finns 24 ja/nej-frågor kring en outsiderskala. Exempel? Fråga 18: "Har ni inåtvända, drömlika dagar när ni är långt bort från verkligheten och inte har lust att tala med människor eller syssla med någon utåtriktad verksamhet?" Med hjälp av dessa frågor kan man få en bild av hur pass mycket man själv är en outsider.

Denna bok vore knappt tänkbar utan Colin Wilsons "The outsider" (1963). Wilsons outsider beskrivs som "en sökare, som (...) ser saker som genomsnittsmänniskan inte ser (...) en 'stäppvarg', som förlorat den ursprungliga förankringen i verkligheten och 'vaknat till insikt om kaos'" (s. 52). Claes Janssen tolkar bl.a. hur detta förhållningssätt stämmer överens med att icke censurera sig själv.

Censurvänner förefaller ha en viss preferens för utåtvändhet, tanke, sinnesintryck och planering, medan outsiders har dito för inåtvändhet, känsla, intuition och improvisation (s. 144). Jag kan inte låta bli, att påpeka vissa likheter med skillnaderna mellan vänster och höger hjärnhalva.

Janssen har vidare en makalös förmåga att finna bra och relevanta citat för att belysa sina teser. Det här citatet av Erich Fromm gillar jag extra starkt: "En fri människa är med nödvändighet otrygg, en tänkande människa med nödvändighet osäker" (s. 251).

Integration, då? "Den ointegrerade outsiderupplevelsen har ett centrum av abnormitetsföreställningar - föreställningar om att man är en 'undantagsmänniska', föreställningar om 'bristande omtyckthet' (...) eller oklara, omedvetna föreställningar om att man är ett monster, en avart av människa, utlämnad liksom varulven åt en ovillkorlig ensamhet" (s. 258f). Den ointegrerade outsidern mår s.a.s. illa av sitt utanförskap. Den integrerade outsidern har s.a.s. funnit sig i sin lott. Inte vet jag, men nog vore det intressant att använda Janssens teorier på gärningsmannaprofiler vid t.ex. seriemord.

Vad man kan sakna i den här boken är flera analyser av outsiders inom skönlitteraturen och filmen. Raskolnikov i Dostojevskijs "Brott och straff" är en given kandidat för analys. Harry Haller i Hermann Hesses "Stäppvargen" en annan. Marlon Brandos karaktär i Bertoluccis film "Sista tangon i Paris" kan vara en tredje, samt Jack Nicholsons karaktär i Antonionis film "Yrke: reporter" kan bli en fjärde. Outsiderbegreppet är kolossalt intressant!