Om två som är tillbaka - med en utvikning

I kväll blev det en nystart för Rose och Maloney. Jag gillar den serien. Det är mycket bra skådespel, bra foto, bra manus och bra tempo. De två huvudkaraktärerna är ett udda och omaka par, som mot många odds jobbar bra ihop. Nu t.o.m. bor de ihop - Rose har flyttat hem till Maloney tillfälligt. Rose är en anställd som många chefer skulle betrakta som ett "pain in the ass" och Maloney kanske upplever henne så när hon belägrar hans hem med hennes prylar. Jag kan inte låta bli att tycka om dem båda två. De kompletterar varandra väl.

Deras nye chef har jag däremot svårt för. Det kan bero på, att han i mina ögon verkar alltför säker på sig själv och alltför övertygad om att han kan förföra vilken kvinna som helst. Sådant har alltid retat mig ända sedan jag gick i den gamla realskolan (nuvarande åk 7-9). Jag hade då en klasskompis som högt och ljudligt berättade om sina erövringar. En gång sade han, att han hade "fiskat i lårviken" och att han hade "fått bottennapp". Jodå, han var välutrustad mellan benen (sådant lägger man märke till när man duschar efter gymnastiken) och det visste han om. Sådant ger självförtroende hos pojkar/män och ibland gör det dem odrägligt självgoda. I övrigt kan de vara analfabeter i allt möjligt, men gosse så stolta de är över sina Petter Niklas.