Allons enfants...

Konstigt fotbolls-VM, detta. Det känns som att alla lag är ungefär lika bra. Allt blir en jämngrå massa, utan spännande avvikelser. Jag vill se klasskillnader i VM, jag vill se ett lag leka med motståndarna likt katten leker med råttan, jag vill se överlägset spel på ena planhalvan.

I matchen mellan Brasilien och Frankrike blev jag i alla fall nöjd på en punkt. Jag fick se en överlägsen spelare. Han dominerade planen. Han gjorde geniala passningar, han "trixade med trasan" så att det var en fröjd att skåda, han var arenans Nurejev. Jag syftar så klart på Zidane. En sådan makalös individuell insats har jag inte sett sedan Maradonas makalösa ryck mot England i Mexico 1986. Skall det behöva dröja 20 år mellan sådana händelser?

Jag undrar, om det inte är just sådant vi vill se - hur mycket vi än är för jämlikhet annars. I spel har vi inte något emot att den ena utklassar den andra. Och vi vill se makalösa soloprestationer - även om det är ett lagspel.