Saker vi förlorade i branden
Sedd:
Susanne Bier went to Hollywood. Det var inte fel. "Things we lost in the fire" känns igen som en Bier-film men har alltså kryddats med Hollywood-grepp. Innan jag s.a.s. kom in i filmen kunde jag undra om det skulle bli en thriller eller ett drama eller en actionrulle eller vad. Men efter en halvtimme var jag fast. Strunt i etiketterna. Detta är en mycket bra film. Punkt.
Jag har tidigare bloggat om Susanne Bier och jag tyckte att hon är en av Nordens mest spännande regissörer. Det tycker jag fortfarande och nu i ännu högre grad än tidigare. Kritiker var ganska överens - en stark trea eller en svag fyra. I min bok får den här filmen en fyra på en femgradig skala. Den hade fått en femma om den hade klippts "tajtare". Ibland känns filmen lite seg med onödigt långa scener.
De extrema närbilderna är ofta helt perfekta men känns ibland påklistrade, krystade. Skådespelarinsatserna är fantastiska, särskilt av Halle Berry och Benicio Del Toro. Man lider med Benicio när han spelar nojig heroinist. Vissa scener är så starka att man nästan vill krypa och gömma sig. Man märker att det är en Bier-film, hon har definitivt satt sin signatur på den. Jag kommer förmodligen alltid att se fram emot en ny Bier-film med stor nyfikenhet och höga förväntningar. Hon har en egen ton, ett eget uttryck, som jag gillar skarpt. Hon ryggar inte för knepiga frågor och komplicerade känslor. På sätt och vis blir den här filmen i slutändan en "feel good"-film.
Jag har tidigare bloggat om Susanne Bier och jag tyckte att hon är en av Nordens mest spännande regissörer. Det tycker jag fortfarande och nu i ännu högre grad än tidigare. Kritiker var ganska överens - en stark trea eller en svag fyra. I min bok får den här filmen en fyra på en femgradig skala. Den hade fått en femma om den hade klippts "tajtare". Ibland känns filmen lite seg med onödigt långa scener.
De extrema närbilderna är ofta helt perfekta men känns ibland påklistrade, krystade. Skådespelarinsatserna är fantastiska, särskilt av Halle Berry och Benicio Del Toro. Man lider med Benicio när han spelar nojig heroinist. Vissa scener är så starka att man nästan vill krypa och gömma sig. Man märker att det är en Bier-film, hon har definitivt satt sin signatur på den. Jag kommer förmodligen alltid att se fram emot en ny Bier-film med stor nyfikenhet och höga förväntningar. Hon har en egen ton, ett eget uttryck, som jag gillar skarpt. Hon ryggar inte för knepiga frågor och komplicerade känslor. På sätt och vis blir den här filmen i slutändan en "feel good"-film.
Etiketter: Film
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida