Kärlek 65

Sedd:

Om man inte har för höga krav, så är detta en helt OK rulle. I en samtida recension skrev någon någonting om "sinnlig". Så är det nog. Det blev en ganska "sinnlig" film - Bo Widerbergs "Kärlek 65". Det är lite saktfärdigt ibland men när det gäller kärleksscenerna är det bara en fördel. Eva-Britt Strandberg var hur läcker som helst och Keve Hjelm kan inte gärna ha tyckt illa om att göra kärleksscenerna med henne.

I vissa andra scener leds mina tankar till Ingmar Bergmans "Persona" - och då skall vi komma ihåg att "Persona" kom 1966...

Jag tycker mig ana - måhända efterklokt - att Widerberg här trevade sig fram mot kommande stordåd som i "Elvira Madigan", "Ådalen 31" och "Joe Hill". Nog känns det lite epigonartat; man nämner Godard och Antonioni och filmen handlar liksom Fellinis "8½" om en regissör med idétorka. Men filmen är värd att se för kärleksscenernas (Så ja, så ja - de är pryda...) och de exteriöra Österlen-scenernas skull. Dessutom är musiken mycket passande. Här till sist en väldigt kort recension.