Fint och populärt samtidigt?

Borde den s.k. finkulturen nå ut till det s.k. folket? Är det ett mål värt att sträva efter? Är det ett mål möjligt att uppnå?

Det var tre frågor. Jag vill svara "Ja" på de två första. På fråga nr 3 svarar jag: "Njae... Kanske."

Jag håller med Bruno K. Öijer när han hävdar, att mycket av den poesi som skrivs i dag är esoterisk - d.v.s. för de redan invigda. "(...) det är poesi som når fram till andra poeter möjligtvis och akademiker. Men den berör inte människor, det känns ganska värdelöst." Precis!

Vad är det för vits med kultur som bara cementerar de kotterier som redan finns? Var äger då "de spännande mötena" rum? Å andra sidan: När man försöker arrangera "spännande möten", så uppstår sällan någon spänning. Bibliotek som placerar motorcyklar i utlåningshallen... Skaffar då plötsligt mc-knuttar lånekort och börjar läsa Wittgenstein och Canetti? Å nä. Så lätt är det inte. De kollar in "bågarna" och sedan drar de vidare - utan att ha lagt märke till bibliotekets resurser.

Vad är poängen med att ställa ut konst som ingen vanlig människa begriper? Vad vill man uppnå? Väcka tankar och känslor? Jo, jo, man väcker känslor av irritation och tankar som "Konstig konst är ingenting för mig. Aldrig mera ett besök på ett konstmuseum!".

Den som vill försöka få vanliga Svenssons att bli intresserade av "fin kultur" måste för det första vara förb-at bra påläst och för det andra vara en gudabenådat bra lyssnare. Jag tänker då t.ex. på Daniel Sjölin i "Babel special". Visserligen är "Babel special" ett tv-inspelat radioprogram, men det kan jag förlåta. Jag tror, att Sjölin kan nå ut till människor som normalt sett inte bryr sig om ämnen han behandlar. Han brukar vara mycket väl förberedd och han är en utomordentlig lyssnare. Dessutom verkar han vara rätt så ödmjuk och inte särskilt egofixerad. Det finns andra som leder kulturprogram där jag retar mig på programledarens självbelåtenhet och stoltserande med snyggt franskt uttal m.m....

En annan sådan programledare som jag tror nådde andra människor än de redan invigda är Orvar Säfström. En av de största förluster som Sveriges Television har blivit utsatt för var när Orvar slutade med "Filmkrönikan". Efter det har det bara gått utför med "Filmkrönikan" - och nu är den skrotad!

Murarna mellan "finkultur" och "populärkultur" kan vittra sönder - hoppas jag. Men krystade försök att "nå ut till folket" kommer inte att lyckas. Att t.ex. spela opera i högtalarna vid snabbköpskassakön är kanske ingen strålande idé...