Intryck från London - en sorts avslutning

Före resan till London sade min fru att hon hade bestämt sig: Detta fick bli sista resan med flyg. Efter resan till London har jag bestämt mig: Detta fick bli sista resan till en sådan stor stad.

Det kan inte vara så, att vi har skapats för att bo i storstäder. Det känns klart onaturligt i mina ögon. Varje gång jag är i en riktigt stor stad kommer jag att tänka på det. Det blev väldigt tydligt i London. Trots att många londonbor var "polite" och trevliga, så kände jag ett obehag vid besöket. Jag såg detaljer där och detaljer där som fick mig att tvivla på Londons framtid. Jag fruktar, att London som vi känner det inte längre finns om 50 år. Då har förfallet gått för långt. Fulheten har spridit sig okontrollerat, kriminaliteten har ökat katastrofalt, föroreningarna har gjort att det är nästan olidligt att vistas där, social misär har spridit sig som en cancer, byggnader faller samman p.g.a. bristande underhåll etc. Burgess' och Kubricks dystopi "A clockwork orange" känns som en barntillåten variant av hur det verkligen kommer att bli. Så tänker jag.

Jag - en misantrop? Ja, ibland. Londonresan gjorde mig i alla fall inte till en större filantrop. Ingen verkade bry sig om någon annan. "Sköt dig själv och skit i andra" syntes vara livsregel nr 1. När nöden är som störst prövas vännen, säger vi. OK, jag säger: När nöden är som störst, så har du inte längre några vänner. Det är vad jag "läser mellan raderna" när jag betraktar stora folkmassor i stressframkallande miljöer.

Se på alla dessa flygresenärer som väntar på att få flyga iväg. Se dem spela världsvana. Se dem spela lugna. Se dem låtsas ha läget under kontroll. Se på alla dessa människor som åker tunnelbana. Se dem spela likgiltiga inför sina medpassagerare. Se dem spela lugna när de stressläser en tidning eller en bok stående tätt sammanpressade som sardiner i en burk. Se dem spela "coola". Skrapa bort fernissan och de spricker.

Nej. Vad är nu så "great" med Great Britain? Det kanske stämde en gång. Men nu? Det känns som om Storbritannien och i synnerhet England - "land of hope and glory" - är på väg mot sin oundvikliga undergång.