fredag, april 11, 2008

Dylan revisited

Ute på pub med en god vän. Vi pratade om allt möjligt. Vi var löjligt överens om en hel del. Bl.a. har vi den här låten som en av våra absoluta favoriter:
Det här leder mig osökt in på den här gamla posten. Magi. Lyssna och upplev. Bättre än så här blir det aldrig.

Etiketter:

5 kommentarer:

Blogger Pierre Falk sa...

Låten och skivan visar hur bra Dylan kan vara när han är i toppform. Som Blood on the tracks, Desire osv.

Men så finns ju (hmmm) Self Portrait också. Vad tycker du om den?

8:15:00 fm  
Blogger Thomas O. sa...

Jag har förträngt den. Efter bara en lyssning.

4:34:00 em  
Blogger Jah Hollis sa...

Self Portrait är ett av många mysterier i Dylans artistkarriär.
Han har själv givit minst två olika förklaringar till att han spelade in den och gav ut den.
en.wikipedia.org/wiki/Self_Portrait
Dylan är ju rikt representerad på alla listor över alla tiders bästa skivor. Få vet att han även brukar ligga högt på listor över de sämsta.
Dessutom finns det en binge låtar som spelades in till Self Portrait, men som aldrig givits ut officiellt. Det kunde lätt ha blivit ett trippelalbum. Huga!

9:24:00 em  
Blogger Ola Claesson sa...

Så länge du nämner Bob så ofta som du gör kan jag fortsätta att tjata om Beatles stup i kvarten. Bra. Keep it up.

12:27:00 fm  
Blogger Thomas O. sa...

Jah Hollis: Jag bävar.
Ola: Man kommer inte undan Beatles heller. Provokation: "Abbey Road" visar att de kanske hade mer att ge när de splittrades - det blev ett av deras absolut bästa album.

8:40:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida