En Pat Metheny-platta

Vad tiden går... Det var troligen 1993 jag köpte den här plattan. Jag har aldrig varit någon stor diggare av Pat Metheny och hans musik. Han är tydligen jättestor i vissa kretsar och han har spelat med flera av de "stora grabbarna". Hans musik är dock lite för "duktig" i min smak. Jag kan visst begripa att han är en skicklig musiker, men jag får sällan goda "vibbar" av hans låtar. Dock gillade jag delar av "Secret story".

Jag aldrig brytt mig om att skaffa flera album av honom. Jag vet inte vad jag har missat, men jag gissar att jag inte har anledning att sörja.

Den här biten nedan är min favorit på ovan nämnda album. Den är snyggt uppbyggd, med en meditativ början som nästan omärkligt går över till lite mera dramatiska tongångar för att sedan bli nästan vild och så småningom lugna ned sig igen. Den kan leda tankarna till Ravels "Bolero".

Pat Metheny spelade här själv "all synths, keyboards, elec. perc., guitar synth". Duktig pojke. Mer känsligt än så här blir det nog aldrig med Metheny.