Intryck från Irland - en sorts sammanfattning

Jag har hittat en ny kärlek: Irland. Jag föll pladask, utan hämningar. I fyra år har jag trott att Skottlands natur inte går att överträffa. Nu vacklar jag. Det får bli oavgjort Skottland-Irland när det gäller naturupplevelser. När det gäller whiskyn vinner Skottland. När det gäller mysfaktor vinner Irland.

Att köra bil genom ett landskap är en upplevelse som förstärks med bra musik. Så även på Irland. Vi lyssnade på - förutom de redan nämnda Ulf Lundells "På andra sidan drömmarna" och antologin "Most wanted Irish" - Van Morrison, The Pogues, The Dubliners, The Waterboys, The Chieftains m.fl. Alla upplevelser blev mycket starkare p.g.a. denna musik.

Att jogga på resmålet förstärker närvarokänslan. Jag joggade i Galway, Donegal och Portrush. Jag ångrar inte ett enda löpsteg. Det är underbart att jogga på en strandpromenad, direkt på sandstranden eller längs med en vik. Mina skönaste joggingstunder har jag haft just på eller intill stränder - i Skottland, Italien, Spanien, Polen och Irland. Att se och höra vågornas ständiga brus gör mig barnsligt lycklig.

Bed & Breakfast-ställena på Irland är nog generellt sett väl värda pengarna. Det är inte särskilt dyrt att betala sisådär 30-34 euro per person och natt när standarden är nästan som på hotell. Rent generellt är det nog dock så, att man får mera för pengarna ute på landsbygden än inne i t.ex. Dublin. I Portrush betalade vi 30 pund per person och natt, men det var inget överpris - med tanke på miljön och omgivningarna. Däremot kan andra saker vara dyrare på Irland än här hemma i Sverige. Du får t.ex. räkna med att en ordinär pizza kan kosta runt 12 euro. (I min hemstad kan jag äta mig proppmätt på en pizza för 50 kr.) Maten vi åt på restaurangerna var nästan utan undantag väl tillredd och rikligt tilltagen. Och irländarnas "fries" eller "chips" måste vara världsbäst!

Resehandböcker skall man ta med en nypa salt. Vi läste i vår bok att en särskild restaurang i Galway skulle vara exceptionellt bra. I helsike heller. Maten var medioker och servitrisen plockade bort såsen innan vi var klara med den - utan att säga något! I samma bok stod det, att irländska frukostar är så väl tilltagna att man inte behöver äta mera förrän sent på eftermiddagen. Snick snack. Jag är visserligen - som man säger - "stor i maten", men inte katten var irländska frukostar osedvanligt mättande. Du kan äta dig mera mätt på en frukostbuffé i vilket svenskt hotell som helst. (För övrigt intog jag mitt livs mest makalösa frukost på ett Scandic-hotell i Köpenhamn för några år sedan.)

Nå, hur är det då med irländarna? Är de trevliga? Om man nu över huvud taget kan dra någon slutsats efter en veckas vistelse i ett annat land? Ja, då vill jag påstå, att de irländare vi hade att göra med var mycket trevliga och lätta att prata med. Och irländska pubar... Du kan bara kliva rakt in utan att beställa något och stå där och digga kvällens live-konsert och sedan gå ut igen efter en stund utan att någon höjer det minsta på något ögonbryn. Men det finns en dold agenda: man bör köpa minst en öl om man tänker befinna sig i lokalen. Vidare: jag har aldrig tidigare sett så många människor häva i sig den ena "stora starka" efter den andra utan att de blev nämnvärt berusade. Tål de hur mycket som helst? Eller är ölen utspädd? Hur som helst: är du på Irland, så måste du gå på pub! Stämningen går inte att få ner på pränt.

Åter igen: naturscenerierna på Irland är något av de mest makalösa jag har upplevt. Jag tänker spinna av njutning när jag tänker på dem fram tills nästa vår.

Saw far, saw God.