En Watzlawick-bok

Vissa böcker sticker ut och skiljer sig från mängden. Detta är en sådan bok. (När jag bloggar om böcker, så bloggar jag ofta just om böcker som är lite udda och som inte varenda kotte har läst.)

Jag köpte den en dag mellan jul och nyårsafton 1985. Undertiteln kan ju få vissa alarm att dra i gång: Hjälp! Är detta en bok i stil med Dan Greenburgs och Magnus Härenstams "Konsten att bli en fulländad deppare"? Nej, bevare oss väl. Det här är mycket mer seriöst.

Författaren var bl.a. professor i psykiatri vid Stanford University. Bokens kapitelrubriker är ganska talande. "Var trogen mot dig själv!", "Det var alltid bättre förr (...)", "Ryssar och amerikaner", "Om du verkligen älskade mig skulle du tycka om vitlök" och "Var spontan!" - för att nu nämna några exempel.

Jag associerar många exempel och övningar i boken till TV-serien "Pang i bygget". Det avsnitt där Basil Fawlty (John Cleese) skall skriva en matsedel samtidigt som han skall sätta upp en tavla beskriver just en sådan situation. När han skall sätta upp tavlan, så frågar frun om han har skrivit matsedeln. När han sitter och försöker skriva matsedeln, så frågar frun om han har satt upp tavlan. Så gör vi varandra olyckliga.

Det går också bra att associera till R. D. Laings "Knutar". Det går vidare bra att associera till Eric Bernes "Så bär vi oss åt". Kontentan blir i vilket fall som helst, att många av våra kommunikationsproblem är onödiga. Om vi lär oss att "läsa av" diverse medvetna eller omedvetna knep och trix som vi använder i våra möten, så behöver vi inte bli så förbannade eller frustrerade.

Boken slutar med ett Dostojevskijcitat. Jag skall inte vara sämre. Från "Onda andar", alltså: "Allt är gott... Allt. Människan är olycklig därför att hon inte vet att hon är lycklig. Mer är det inte. Det är allt, det är allt! Om man bara inser det kommer man genast, i samma ögonblick, att bli lycklig." (Watzlawick, a.a., s. 90)