Att dela med sig eller hålla saker för sig själv

Det här med att blogga handlar ju mycket om att dela med sig. Jag vill t.ex. dela med mig av bra litteratur, goda filmer, skön musik m.m. Jag tycker det är kul och stimulerande att tipsa om olika saker och ting - och sedan eventuellt få kommentarer om det. Så tycker jag flera borde tänka.

Men... Alla tänker uppenbarligen inte så. Det finns personer som samlar på skivor i sådana mängder att de knappt har plats att röra sig i bostaden. Det finns personer som samlar på böcker, så att det knappt finns andra möbler i deras hem än bokhyllor. Det finns personer som samlar på filmer, så att... Ja, du förstår. Och alla dessa samlare sitter där och trycker på sina guldgruvor och bevakar dem som vore de Fort Knox. Vissa samlare delar aldrig med sig till någon större publik. Mycket märkligt, i mina ögon. Man måste ju någon gång vilja testa sin smak med en stor grupp människor - kan jag tycka.

Vad är det t.ex. för vits med att känna till tusentals album, dito böcker och hundratals och åter hundratals filmer om man aldrig delar med sig av sina kunskaper mera än till sin sambo? Varför är man inte i så fall recensent eller har en egen hemsida eller en egen blogg? Varför vill man hålla sina kunskaper mer eller mindre hemliga? Vad är poängen med att ta med sig så mycket lärdom i graven?