Myten om intelligensen

Den här boken köpte jag när den var ny (1970). Nu är den så ofta använd att de flesta sidorna är i lösbladssystem. Jag minns ännu hur den skakade om mig och fick mig att tänka i nya banor. Så borde flera böcker vara: omtumlande och tankeväckande.

Carl G. Liungman skulle senare skriva bl.a. "Myten om mentalsjukdomarna", "Frihet är det bästa ting som sö..." och "Symboler".

"IQ-poängen säger rätt litet om en individs förmåga att vara nyttig i samhället. Det finns de som påstår att den säger mer om hans förmåga att lösa korsord. Den för samhället viktigaste egenskapen hos den enskilda individen är snarare hans kreativitet än hans IQ." (s. 14) Se där ett citat som heter duga.

"Alla intelligenstestningar förutsätter kunskaper. (...) För att vara intelligent enligt WAIS [Wechsler Adult Intelligence Scale - min anm.] måste man ha både kunskaper och snabbhet." (s. 72) Den obildade och långsamme göre sig alltså icke besvär...

"Det var Francis Galton som åstadkom att begreppet geni kom att sammankopplas med en IQ på 140-150 och högre. Med denna terminologi blir var och varannan lektor och professor och revisor geniförklarad." (s. 101) Så generös kan man inte vara. Då mister termen "geni" lite av sin innebörd. Ty vad skall vi då kalla Leonardo da Vinci, Newton, Shakespeare m.fl.? Superdupergenier?

"Professor Anne Anastasi konstaterar att kulturfria intelligenstest inte går att konstruera eftersom ingen människa lever i ett kulturellt vakuum." (s. 139) Liungman tar ett gudomligt exempel om teckningar föreställande ett löv som lutar alltmer åt höger. Svaret som testkonstruktören tänkte ut var ett annat än det svar som den obildade infödingen gav på detta "kulturfria" test. Men infödingen tänkte rätt utifrån sin verklighet!

"Undersökningar av sammanlagt mer än 10 000 ungdomsbrottslingar i USA har visat att de kriminella har en betydligt lägre IQ än andra unga. En undersökning av 1 800 individer med kriminell belastning gav en genomsnittlig IQ på 85" (s. 200). Smarta brottslingar? Tja, de är klart i minoritet.

Om jag nu inte minns alldeles fel, så var den här boken kursbok när jag läste psykologi. Och en sådan kursbok den var! Faktaspäckad och spännande - och utmanande. Jag hoppas bara att dagens studenter får läsa lika spännande kurslitteratur.