Deppiga tankar i en sjuklings hjärna

Jag mår inte bra av att vara sjuk. Jag menar: jag blir deppig när jag är sjuk hemma. Jag rannsakar mig själv och frågar mig:
- Vad har jag gjort med mitt liv? Varför har jag inte gjort det och det och det och det? Varför tjänar jag inte mera än vad jag gör? Varför har jag inte kommit längre? Etc.

Det är inget kul att komma till slutsatsen att loppet i princip är över och att man nu bara skall gå i mål. Jag har sannolikt inget annat jobb om t.ex. fem år. Jag sitter troligen kvar på samma stol och gör samma jobb som nu. Ingen vill ha en man i min ålder, med min s.k. CV. Jag är inte tillräckligt "hot" på arbetsmarknaden. Jag är passé, en föredetting. Lång erfarenhet är inget värt. Det där med lång och trogen tjänst och guldklocka... Ja, ja, jag kanske hamnar där. Men hur kul är det?

Jag ser andra i min egen ålder eller t.o.m. yngre som har hunnit med mera i sina liv och åstadkommit flera bestående saker. Vad kommer man att minnas mig för? Att jag var son till X? Att jag var bror till Y? Att jag var pappa till Z?

Det är skönt att jag inte längre har feber. Då måste jag jobba i morgon. Tillbaka in i kätten. Då får jag annat att tänka på än att jag har misslyckats med mitt liv.