Ritchie forever

Om man som jag tycker att Ritchie Blackmores gitarrspel tillhör världseliten, så måste man äga den här:

Som väntat innehöll det här albumet med Rainbow mycket s.k. hårdrock. Vill man få fart på en fest som verkar lite tradig, så kan man ju försöka med hårdrock. Och då får man vad man letar efter på den här plattan.

Men... Det är inte främst därför jag gillar den här plattan. Nej, det är de två helt instrumentala och lugnare låtarna som jag anser vara värda hela inköpet: "Anybody there" och "Snowman". (Fast just den här plattan har jag inte köpt. Jag har fått den av en god vän och Ritchie-fantast. Tack!) Jag gillar Rainbows sånglösa bitar mest. Då märker jag Ritchies briljans bäst och jag slipper distraheras av den typiska machosången. (Jämför med denna post.)