Kära, kära Brenda

Brevväxlingar är i normalfallet inte avsedda för en större publik. Och många brevväxlingar borde p.g.a. sitt ofta banala och/eller alltför privata innehåll förbli okända för andra än de närmast berörda. Men jag är glad att vi kan läsa den här boken som baserar sig på brevväxlingen mellan Henry Miller och Brenda Venus.

Henry Miller har jag bloggat om tidigare - t.ex. här. Vid 85 års ålder blev han som besatt av den vackra och betydligt mycket yngre skådespelerskan Brenda Venus. Hon skrev först till honom - efter att ha missat ett av hans föredrag. Så kom den skrivna dialogen i gång.

Boken är trevlig läsning för en man som har kommit lite till åren. Det här kan ju t.ex. verka hoppingivande: "Vid min ålder är vi män mer mottagliga för kvinnlig charm än någonsin. Får aldrig nog." (s. 22) Och Brenda måste ha tyckt om att läsa detta: "Du måste ha fått underbar föräldrakärlek en gång, ty du tycks mig vara kärlek hela du." (s. 23)

Det här vore inte en bok delvis skriven av Henry Miller om den inte då och då behandlar andra och större ämnen än sex. Om konst: "Konst (...) är ett synsätt: hur man ser på livet, på människorna, på omständigheterna. Man ser vad andra ser - men mer. Man ser vad man själv lägger in i det hela." (s. 80) Om ångest och ambition: "Ångest är en förbannelse, precis som ambition. Man får varken vara för karsk eller för ödmjuk. Bara 'redo' - för vad som än må hända." (s. 97)

Men detta är förstås också Brendas bok. Hon blev starkt påverkad av vänskapen med Henry. "(...) han hade lotsat mig in på en stig som ledde till förtröstan, tro och kärlek; jag var lycklig över att jag följt honom." (s. 139) och "Henry hyste en våldsam passion för helgon, i synnerhet då Den Helige Franciscus av Assisi, samt Cabeza de Vaca (...)" (s. 149)

Det här är en mycket varm och sensibel bok som gör mig varm inuti. Det känns helt naturligt att låta sista ordet gå till Henry Miller: "Jag känner, egendomligt nog, att Skaparen har givit mig extra krafter (till exempel tur, lycka och andra ting) att dela med mig av till andra." (s. 183)