Knepig marxism

Om Staffan Westerberg och "Vilse i pannkakan" var skräcken för alla små barn som växte upp under slutet av 1970-talet, så var den här boken skräcken för vissa som läste litteraturvetenskap i början av 1970-talet.

Hur tänkte man t.ex. när man gjorde omslaget till den här boken? Tänkte man: "Nu skall vi göra ett käckt omslag, så att alla kidsen slukar den här boken"? Det här är en otroligt svårsmält bok. Den kan få vilken litteraturintresserad person som helst att för all framtid vägra läsa vilken litteraturkritik som helst. Här står fikonspråket som spön i backen. Specialterminologin är som hämtad ur en science fiction-film. Meningsbyggnaderna är krångliga som egyptiska förklaringar till oändliga labyrinter. Vad sägs t.ex. om de här två meningarna?: "Det tycks mig som om romanformen i själva verket är en överföring till ett litterärt plan av det dagliga livet i det individualistiska samhälle som uppstått ur produktionen för en marknad. Det råder en sträng homologi mellan romanformen, sådan jag definierat den i anslutning till Lukács och Girard, och de vardagliga relationer som råder mellan människor och ting och därigenom också människor emellan i en marknadsekonomi." (s. 113) Kristallklart? Detta skrevs av Lucien Goldmann - en av husgudarna.

En annan husgud var så klart Georg Lukács. Han kunde uttrycka sig så här klämmigt: "Samtidigt som den borgerliga konsten och estetiken utvecklas i riktning mot ett utslocknande av den revolutionära epokens heroiska illusioner om en förnyelse av den antika demokratin, töms klassicismens idéer på sitt innehåll. Det uppstår en helt och hållet formell 'harmoni', som inte har något att göra med vare sig det förflutnas eller nuets liv: den blir tom och helt akademisk till sin karaktär och tar sig uttryck i ett självtillräckligt, trögt avståndstagande från livets fulhet." (s. 83f)

Ursäkta mig, men har jag missat något här? Borde inte marxistisk litteraturanalys vara någorlunda lättbegriplig? Detta är enligt min mening inte lättbegripligt. Borde inte marxism och arbetarklass s.a.s. gå hand i hand? Men... Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv hört t.ex. en industriarbetare formulera sig på detta vis. Har jag varit döv? Tror inte det.

Den här antologin består av uppsatser skrivna av en intellektuell elit. Denna intellektuella överklass försökte på detta vis flirta med arbetarklassen. Det ledde ingenstans. Jag känner då ingen ur arbetarklassen som har slukat denna bok med hull och hår och därefter använt dess "begreppsapparat" som ett verktyg vid läsning.

Varför denna diskrepans mellan bokens budskap och dess tilltänkta publik? Jag har aldrig, vare sig förr eller senare, känt mig så "vilse i pannkakan" som när jag försökte tillgodogöra mig innehållet i denna bok.