Därför pseudonym
En del kanske undrar varför jag skriver under pseudonym. En del tycker säkert att det är fegt. Då skall jag bara meddela en sak: Jag skriver under pseudonym därför att det är förståndigt. Vissa saker jag skriver retar nog gallfeber på en del. Och det finns tosingar, stollar, galningar, puckon och idioter därute som inte skulle banga för något. Jag skriver under pseudonym främst för att skydda mina barn. Jag vill ibland kunna ta ut svängarna ordentligt och det kan jag inte göra under min rätta identitet om jag vill minimera risken för repressalier. Om jag skulle använda mitt verkliga namn och allt, så skulle förmodligen mina barn snart bli mobbade.
Att vissa anonyma bloggare kallar andra anonyma bloggare för fega troll är egendomligt. (Jo, det har faktiskt hänt.) Jag skulle aldrig kalla en annan anonym/pseudonym bloggare för fegis bara för att h*n bloggar anonymt eller under pseudonym. Min enkla åsikt är att man skall kunna tillåta vem som helst att tycka vad som helst. Idiotiska åsikter dyker alltid upp. De skall bemötas antingen med tystnad (om det är uppenbart för alla och envar att den som framför åsikten/åsikterna måste vara helknäpp) eller med fullständigt tillintetgörande kritik.
Att vissa anonyma bloggare kallar andra anonyma bloggare för fega troll är egendomligt. (Jo, det har faktiskt hänt.) Jag skulle aldrig kalla en annan anonym/pseudonym bloggare för fegis bara för att h*n bloggar anonymt eller under pseudonym. Min enkla åsikt är att man skall kunna tillåta vem som helst att tycka vad som helst. Idiotiska åsikter dyker alltid upp. De skall bemötas antingen med tystnad (om det är uppenbart för alla och envar att den som framför åsikten/åsikterna måste vara helknäpp) eller med fullständigt tillintetgörande kritik.
4 kommentarer:
Hej igen! Nu är det ett tag sen jag var här - jag har egentligen rationaliserat bort läsningen av alla bloggare som inte hör av sig hos mig. Hinner inte leva annars...:)
Jag räknar inte dig som anonym. Du har ju en blogg och ett namn där - det tycker jag räcker. Men jag gillar inte när jag får lite halvkonstiga kommentarer av anonyma utan att det finns en blogg som det är länkat till.
Jag hade absolut tänkt vara anonym helt och hållet från början, men eftersom många släktingar och vänner frågade efter min dagbok (skriven ur barnbarnets ögon)på hemsidan, fick de adressen till bloggen - och sen var det ingen idé att hålla på anonymiteten. Även som anonym skrev jag ganska städat, så...
Hej igen! OK. Jag kanske ändrar mig en dag. Vi får se. Men jag tycker det innebär en viss frihet att inte vara helt identifierad.
Ja, jag klarar ju bara att vara anonym typ en kvart... inte ens på sajter där jag försöker går det vidare bra...
Men för mig spelar det ingen roll alls. Du är Thomas; om du inte heter det på riktigt är helt oäsentligt: Jag går efter vad folk skriver - inte vem!
Tack, Monica! Det är precis så jag vill ha det. Budskapet måste vara viktigare än avsändaren.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida