Riv inte asbesthuset?

Det är tjatigt detta om Ungdomens hus i Köpenhamn. Vissa gör det så löjligt enkelt för sig. Om man kritiserar vandalismen i detta fall, så måste man visst stå till höger på den politiska skalan. Om man inte stödjer vandalerna villkorslöst, så är man tydligen deras fiende. Otroligt låg debattnivå.

Jag står faktiskt till vänster på den politiska skalan och det är faktiskt jag själv som är bäst på att bedöma äktheten i detta ställningstagande. Men: jag tycker inte om vandalism. Jag tycker man skall följa demokratiska spelregler. Ibland går besluten emot en. Då får man bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. Ungdomens hus i Köpenhamn ägdes inte av vandalerna. Att ägarna har beslutat om rivning är inget vandalerna skall blanda sig i. Dessutom är ju huset fullt med asbest. Vem vet hur många ungdomar som redan har påverkats av denna asbest? Att riva huset verkar nu vara det mest förnuftiga man kan göra i detta ärende.

Om vandalism skulle vara en godkänd och vedertagen form av protest mot beslut man inte gillar, så skulle vi snart se vandalism i en massa konstiga sammanhang:
- Nähä, nu skall man stänga filialbiblioteket. Då förstör vi inredningen i pizzerian på andra sidan gatan.
- Nähä, nu skall man stänga fritidsgården. Då kastar vi trädgårdsmöbler genom skyltfönsterna bredvid.
- Nähä, nu skall man stänga närbutiken. Då välter vi bilarna som står parkerade utanför och så tänder vi eld på dem.
Etc.