All along the watchtower
En cover som överträffar originalet. Rocka loss med Neil Young. Good old Young.
Etiketter: Bob Dylan, Neil Young
Google använder cookies för att analysera trafiken till den här webbplatsen. Därför delar vi information om din användning av vår webbplats med Google.
Etiketter: Bob Dylan, Neil Young
8 kommentarer:
Gamle Nisse Y kan man alltid lita på.
Men den här killen gjorde ju nästan låten till sin egen,
www.youtube.com/
watch?v=dOz0WTdIB0w&mode
=related&search=
(tyvärr är ljudet lite risigt).
Men så här lät det ju på skiva:
www.youtube.com/watch?v=fTdLeVjSaaM
Dylan borde känna sig rätt stolt.
www.youtube.com/watch?v=
pwy7Uw0SvG4&mode=related&search=
Det är en kanonlåt han fick till.
Onekligen! En kanonlåt från en underskattad platta. "John Wesley Harding" håller fortfarande bra i jämförelse med en hel del.
Neils version är riktigt bra, men det är onekligen svårt att ta sig runt Jimis version. Det där solot som börjar efter ca 2 minuter är ett av mina abslouta favoritsolon.
Det är OMÖJLIGT att ta sig runt Jimis version. Dylan måste vara stolt över att vara inspirationskälla till sådant.
John Wesley Harding ja, det finns fler fina covers från den.
Lyssna på Faces version av Wicked Messenger till exempel.
www.the-faces.com/discogravy.htm
Det var innan Rod Stewart var mätt och trött det.
Right you are! Vi får inte heller glömma plattan "Beck-Ola". Något skumt hände när han krossade Atlanten.
Det var då det började gå utför. (Cosa Nostra) Beck-Ola (som jag inte kan låta bli att tala om att den heter :-) var en tidig klassiker tillsammans med med Jeff Beck (och Ron Wood). Faktum är att det sista anständiga Rod Stewart gjorde innan det blev hissmusik för hela slanten var en cover på Impressions People Get Ready, och det var tillsammans med just Jeff Beck.
Ett litet sidospår: Ritchie Blackmore har hyllat Jeff Becks skicklighet.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida