Gud räknar kvinnors tårar

Det här är definitivt en bok som berör - i alla fall mig. Jag har visserligen ingen erfarenhet av amfetaminmissbruk och jag har aldrig varit hemlös. Men jag har varit fullständigt luspank och anorektisk. Så, lite vet jag vad jag skriver om, när jag nu påstår att jag delvis känner igen mig.

Vilket levnadsöde hon har gått igenom... Hon har sannerligen fått känna av sanningen i texten till "Nobody knows you when you're down and out". Många känner igen det där - vart försvann alla vänner när det gick utför? Och inte många ordspråk är så sanna som ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest” (Okänt upphov). Vi blir påminda om livets skörhet. Och jag gör ännu en association - till "Thin line between love and hate".

Att ta sig genom boken blir ibland en riktigt plågsam läsning. Jag tänkte vissa stunder: "Tvi, så onda och djävligt elaka människor det finns". Men hur kunde det gå så illa? Var det den stora framgången i så unga år som mest bidrog till fallet? Nja, jag tror Pia själv har formulerat den troligaste förklaringen. Hon har haft svårt att "läsa av" människor. Hon trodde vissa personer om gott - och så visade de sig vara "devils in disguise". Hon hamnade i dåligt sällskap, kan man lugnt påstå. Och så mötte hon ingen förståelse från vissa handläggare inom socialtjänsten. Det är på sätt och vis ett under att hon ännu lever. Hon var så djupt nedgången, att hon kunde ha dött p.g.a. allt elände.

Det känns nödvändigt att citera lite. Pia Degermark är nämligen en inte alls oäven författare:
"Jag har nästan inga minnen från den här tiden, att överleva på gatan tar upp all ens energi och det finns inte utrymme för några tankar. Så förblev det i ytterligare åtta månader (...)" (s. 160)
"Eländet verkade inte ha någon ände, ändå tvingade jag mig att leva en dag i sänder. Jag vägrade att gå under och jag vägrade bli det offer som samhället ville göra mig till." (s. 172)
"Att känna och veta att ingen egentligen ville veta av mig trots att jag i min sinnebild aldrig gjort någon eller något illa var tungt. I dag vet jag att människor bara är rädda." (s. 174)
"I min uppfostran ingick att vara bäst, aldrig tvåa, alltid etta. Svårt att hålla och ännu svårare att orka. För att vara en vinnare måste man verkligen vilja vinna." (s. 185)

Den här artikeln i samband med bokutgivningen är klart läsvärd.