1975 revisited

I min planlösa följetong om olika kulturella händelser 1975 har det nu blivit dags att skriva något om detta album:

Jag tror, att alla Dylanologer är överens om att detta är ett av Dylans viktigaste alster. Det tog tid för mig att tycka om det. Nu är jag beredd att instämma i hyllningskören. Det är bortom all diskussion ett mycket bra album.

Det börjar med "Tangled up in blue" - en låt som räknas bland hans allra bästa. Där är jag av en annan åsikt. Något liknande kan hävdas om den långa "Lily, Rosemary and the Jack of Hearts". Den låten faller mig inte i smaken, eftersom den har en ganska töntig melodi. Det finns andra spår på samma platta som jag tycker är bättre: "Simple twist of fate", "Idiot wind" och "Shelter from the storm" är tre av dem. "Simple twist of fate" och "Shelter from the storm" har han dessutom gjort underbara liveversioner av på dubbel-LP:n "At Budokan" (1978). "Idiot wind" är en guldgruva när det gäller sarkastiska nålstick. Ingen annan än Dylan kan vara så sofistikerat elak i sina texter. Första gången han var så vass var i "Ballad of a thin man". Sedan blev han lika skoningslös i "Positively 4th Street". Men i "Idiot wind" slår han kanske alla rekord. Jag behöver bara nämna dessa rader:

"Idiot wind, blowing every time you move your mouth,
blowing down the backroads headin´south.
Idiot wind, blowing every time you move your teeth,
you're an idiot, babe.
It's a wonder that you still know how to breathe."

En myt/sanning säger, att texten handlade om hans f.d. fru Sara. Om så är fallet, kan man säga att hon blev väl kompenserad med texten till "Sara" på Dylans nästa studioalbum "Desire" (släppt 1976 - även det f.ö. ett starkt Dylanverk).

Ytterligare en bit på "Blood on the tracks" förtjänar att hyllas: "If you see her, say hello". Jag upptäckte det nu innan jag satte mig för att skriva denna post. Jag lyssnade igenom hela plattan för att kolla om jag missat nå´t. Jag hade missat detta: till en underbar melodi sjunger Bob här - väldigt bra - en text som är mycket sympatisk. Ifall den texten också handlar om Sara, så kan man påstå att hon blev "omplåstrad" för "Idiot wind" redan fyra spår senare.