måndag, januari 01, 2007

Eftertankar

Det blev en riktigt lång promenad i dag. Jag tänkte det var bäst att ta med sig kameran. Den här bilden kom jag hem med:
Jag är väl en blödig typ, men jag blir alltid lite "lissen i ögat" av att se övergivna fordon, redskap m.m. ute i naturen - lämnade vind för våg. Det här släpet eller vad det nu kan kallas har s.a.s. haft sin storhetstid. Tänk om den här "människohjälparen" kunde tala - vad skulle den då berätta?

Men det är något med bilden som inte stämmer. Vi skriver i dag den 1 januari. Det borde vara vitt på marken av snö. OK, det är inte unikt detta. Vi har haft sådana temperaturknasigheter förr. Ett år på 90-talet var det visst lika varmt på nyårsdagen som på midsommarafton. Men jag är ändå oroad. Om detta blir vanligare och vanligare, så måste det vara något sjukt i "systemet". Och då är det bråttom att bota det sjuka. Men det kan inte bara ankomma på lilla Sverige. Vad vi gör eller inte gör är relativt egalt i sammanhanget. Det är USA, Kanada, Kina m.fl. stora länder med stora folkmängder som i första hand borde tvingas att i handling visa större aktning för naturen - t.ex. genom att i största möjliga mån sluta med användandet av fossila bränslen.

Och så kommer vi tillbaka till bilden. Kanske denna vagn kan komma till användning igen - med en häst framför...

Etiketter:

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Vagnen har nog sett sina bästa dagar, men visst är det tråkigt att de bara lämnar den ute vind för våg. Den borde stå inomhus i en lada eller liknande. En dag så kanske det är en raritet, vem vet? Men inte om den får fortsätta att ruttna och rosta i det fria.

Snön ja. Var är den? Fast om jag ska vara ärlig saknar jag den inte, men jag är däremot orolig för att den inte finns.

Annica

8:34:00 fm  
Blogger Thomas O. sa...

Jag kan sakna snön. Jag tycker det är mysigt att staka sig fram på längdåkningsskidor när det är så där 5-10 grader kallt.

6:22:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida