tisdag, januari 02, 2007

Shadowlands

Det är nu flera år sedan jag såg filmen och jag har bara sett den en gång. Jag tyckte mycket bra om filmen och var nyfiken på om boken kunde vara lika bra. Det var den. Och nu har jag fått lust att se filmen igen.
Det här är något så ovanligt som en bok baserad på ett filmmanuskript. När jag läste boken nu spelades filmens scener upp i mitt minne. Boken måste med andra ord följa filmen troget.

Det som är fascinerande med den här historien är framför allt hur kärleken kan förändra människors liv. Den kände författaren C. S. Lewis hade skrivit flera böcker och hållit otaliga föreläsningar om bl.a. kristen tro och kärlek. Men han hade ingen egen privat erfarenhet av kärleken mellan man och kvinna. Inte förrän han var mer än 50 år gammal blev han "drabbad" av kärlek till en kvinna. Den kvinnan hette - som ett ödets ironi - Joy. Hon var en amerikansk judinna som blivit kristen och en stor beundrare av Lewis' böcker. Från den stunden då de båda så småningom träffades blev ingenting mera sig likt.

Joy skulle rubba Jacks (han kallas så i boken) cirklar på mer än ett sätt. Det var inte bara så, att hon gjorde honom förälskad - han som alltid skulle vara så saklig och korrekt. Hon visade sig dessutom kunna ge honom en match på det intellektuella planet. Allt som han så säkert och invant föreläste om i Oxford och diskuterade med underdåniga kollegor och elever var problemfria bagateller i jämförelse med de duster han fick ta med Joy. Hon utmanade honom i hans trygghet - "'Där alla som står dig nära är yngre än du eller svagare än du eller är underkastade din kontroll.'" (s. 154)

Nå, de två förenades - men inte utan problem. Jacks kristna tro blev satt på hårda prov när Joy visat sig ha cancer. Han som hade föreläst så mycket om lidandets mening... Vad hade han nu för nytta av det, när lidandet tog så stor plats i hans eget liv?

Mera skall jag inte avslöja här och nu om bokens/filmens handling. Summa summarum: en mycket gripande och tänkvärd historia. Läs boken och se filmen!

Etiketter: ,

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Ah, en av mina favoriter. Anthony Hopkins är verkligen bra, agerar med mycket små medel.

4:34:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Jomenvisst! Han är grymt duktig.

6:45:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida