Sensuell och proffsig

Såg på gudstjänst på TV. Där fanns en kvinnlig cellist som fick mig att börja fundera. Är det inte så, att vi ofta använder ordet "sensuell" lite slarvigt? Om man "slår upp" det i synonymer.se, så får man synonymerna "sinnlig, vällustig, erotisk, sexuell, sexig, lysten". Jag vet inte, jag. Jag blir lite skeptisk. Jag skulle vilja ha in lite mera av sensibel och känslig. Man kan inte gärna vara okänslig och sensuell samtidigt. En sensuell person kan inte vara slö, slapp, lat, loj, likgiltig, indolent, apatisk etc. Det går inte ihop. Men det betyder inte, att en sensuell person måste vara hyperaktiv och klättra på väggarna. Dessutom kan jag tänka mig att en person kan vara sensuell utan att vara sexig. Är det feltänkt?

Det finns något annat i det här sammanhanget som stör mig - det är missförståndet att verklig professionalism kräver att man lägger band på sina känslor. Det finns personer som menar, att en riktigt duktig yrkesman/-kvinna måste s.a.s. lägga känslorna åt sidan för att kunna göra ett bra jobb. Det, vill jag påstå, är dösnack. Jag vill i stället hävda, att sann professionalism förutsätter en nära kontakt med känslor. Sedan kan denna sensibla - eller sensuella? - professionalism yttra sig på lite olika sätt. Det måste inte yttra sig i att t.ex. en elgitarrist struttar omkring på scenen som om han höll på med ett gympapass. Se den stillastående Dave Gilmour spela "Comfortably numb" så otroligt sensibelt (sensuellt?) och du fattar vad jag menar.

Vad har nu detta med den kvinnliga cellisten att göra? Jo, jag tycker att hon var väldigt sensuell (sensibel?) i sitt spelsätt. Hon satt nästan helt stilla och rörde knappt en min, men jag känner på mig att hennes inre bubblade av en massa känslor. Hon spelade verkligen proffsigt - och med mycket "feeling". Det räcker inte med teknisk briljans för att en musiker skall kunna knocka mig. (Därför tillhör t.ex. inte John McLaughlin mina favoritgitarrister. Enligt min mening var han bara tekniskt briljant och saknade känsla.) "Låt hjärtat vara med", skulle man kunna påstå. Jag är dessutom övertygad om, att det krävs ett visst mått av genomlevda känslor i livets berg-och-dalbana. Det är därför s.k. underbarn aldrig kan nå mitt hjärta på samma sätt som en äldre och mera erfaren musiker.