Neil igen
Det går inte att komma undan Neil Young så lätt. Det är inget snack om saken. Neil Young är en av giganterna. Tänk bara: Bob Dylan blev nästan knäckt när han hörde "Heart of gold". Han önskade, att han hade gjort den.
Man måste äga musik av Neil Young. Den här samlingen är en mycket bra början. Här finns sådana "go'a låtar" som "Helpless", "After the gold rush", "Only love can break your heart", "Heart of gold", "Like a hurricane" m.fl. En guldgruva, kort sagt. Det känns så väldigt, väldigt äkta. Det berör och kryper in under skinnet. Det är oerhört personligt och - skulle jag vilja påstå - fulsnyggt. Normalt sett har jag svårt för män som sjunger väldigt ljust eller nästan som kastrater, men när det gäller Neil Young gör det mig ingenting. Och - vilket gitarrspel! Ingen annan person i hela universum spelar gitarr som han. Det är ett totalt individuellt spelsätt. Och vilka texter denne man har åstadkommit! De kan göra vem som helst grön av avund. Om du inte redan har dessa bitar - gack åstad och köp!
Etiketter: Bob Dylan, Neil Young
2 kommentarer:
Alla skivor som innehåller solot i Cinnamon Girl är bra skivor. Enklare än så blir det inte.
Enkelhet är en dygd. Enkelhet förenad med skicklighet är mästerskap.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida