Krav, krav, krav

Det ställs hela tiden nya krav. Varför är folk aldrig nöjda? Varför varför varför skall alla möjliga ribbor höjas hela tiden? Om det finns tillgång till böcker på hundraelva språk i en bokhandel, så kommer det givetvis snart in någon kund som kräver böcker på något av de språk som inte finns representerade - även om det av denne ensamme kund efterfrågade språket endast talas av en liten försumlig minoritet på kanske ett par hundra individer. Om skivbutiken har 123 musikstilar representerade, så kommer det givetvis in en kund och skäller ut personalen för att de inte har köpt in något som representerar den 124 musikstilen. Om fiskaffären har 37 olika sorters fiskar, så kommer det givetvis in en kund och frågar uppfordrande varför man inte har skaffat den 38 sorten. Etc. sine fine, da capo, ad infinitum, in absurdum. Folk blir aldrig nöjda.

Jag kommer att tänka på den makalöst kloke danske filosofen Søren Kierkegaard. Så här skrev han i "Antingen - eller" (Stig Ahlgrens översättning): "Människorna är orimliga i sina krav. De utnyttjar aldrig den frihet de har, men fordrar den de icke har. De äger tankefrihet, de fordrar yttrandefrihet."