Vilse i pannkakan - extremversion

Det här med STORA stormarknader är ingenting för mig. I normala fall är jag varken asocial eller antisocial, men när jag hamnar mitt inne i en sådan GIGANTISK stormarknad där man nästan måste använda GPS så trivs jag knappast som fisken i vattnet. Det känns som "Vilse i pannkakan" upphöjt till tio.

Bara en sådan sak som att försöka hitta ett par bra DVD-filmer... Det är ju dödfött. Köp tre för 99:- eller en för 59:- eller en för 89:- eller vad det nu är de hittar på - äsch. Jag har bläddrat igenom sådana komplett oordnade högar med DVD-filmer. Efter att ha ägnat en kvart åt att försöka göra något fynd, så kan man bara konstatera: Mycket väsen för ingenting. 99 filmer av 100 är ingenting att ha. Och de som skulle vara värda att köpa har jag redan.

Men det värsta av allt med att försöka fördjupa sig i någonting ö.h.t. inne i en sådan KOLOSSAL stormarknad är att man aldrig får vara i fred. Ett tu tre så står det någon annan kund där och flåsar dig i nacken. Många människor har ingen som helst känsla för var den privata sfären hos en annan person börjar eller slutar. Givetvis skall denna andra person bläddra bland just exakt samma filmer eller skivor eller vad som helst som du just då bläddrar bland. Du kan t.o.m. bli bortknuffad utan någon som helst ursäkt. Inte ens ett litet "Oj, förlåt! Jag trängde mig visst på." Nej, på sådana JÄTTELIKA stormarknader visar människor sina sämsta sidor. Alla går där med sina kundvagnar och tränger sig fram som om de ägde hela världen. Konsumismen är vår tids starkaste ism. Allting annat blir underordnat den. Om du inte ständigt konsumerar är du en nobody.

Så kändes det tidigare i dag. Jag har nu lovat mig själv att aldrig mera sätta någon av mina fötter i det Mammontemplet. Jag handlar tusen ggr hellre på nätet nästa gång jag skall köpa t.ex. en DVD-film eller ett CD-album. Resten får jag köpa i någon lokal liten butik eller detaljhandel.