Ny bok av Stefan Gustavsson

Ah, en ny bok av Stefan Gustavsson - Den måste jag bara ha, tänkte jag. Jag föreslog, att "bibblan" skulle köpa in den. De hade inte råd, fick jag veta. Efter det har jag sett att personalen köpt in en hel del böcker som jag kan undra vilket existensberättigande de har på ett bibliotek. Vem skall läsa dem? Risken att de bara blir "hyllvärmare" är överhängande. Nåväl, jag gav tusan i "bibblan" och köpte ett eget exemplar. Jag hade väntat mig, att den här boken skulle vara minst lika bra som hans tidigare "Kristen på goda grunder". Så är det inte, enligt min mening. Den här boken är inte lika pedagogiskt kristallklar. Ibland är den luddig och då fattar jag inte vad författaren vill ha sagt.

Författaren är knuten till CredoAkademin och antagligen vansinnigt smart. Jag önskar, att jag kunde hålla med honom om allt - men det kan jag inte, eftersom jag inte hänger med i alla resonemangen. Däremot kan jag instämma i mycket. Det här gillar jag, exempelvis: "(...) vi söker meningen med världen. Och på det området har ateismen ingenting att tillföra. (...) Ateismen har ett dubbelt problem. Om Gud inte finns har denna världen ingen mening. (...) Och om Gud inte finns kan man ju inte heller hänvisa till någon annan verklighet bortom denna värld, som kan skänka livet mening. Därmed är alla vägar stängda." (s. 27f) Jag gillar också det här: "Den kristne är kallad att älska livet och älska världen; att vara den mest livsbejakande av alla!" (s. 103) Så långt är jag med. Det finns många fina och kloka formuleringar som jag faller pladask för. Men när författaren med hjälp av några illustrationer skall förklara hur den slutgiltiga domen förhindrar "den gamla människan" att komma in i Guds rike - ja, då hänger jag inte med längre. Jag skall kanske bli elev i den där akademin, så får vi se om jag begriper.