Smaka på orden

Det här är en bra bok om texter i utställningar:

Man kunde önska att alla som funderar på att göra en utställning med mycket text först skulle tentera på den här boken. Om man får underkänt på "tentan", så får man inte heller göra någon utställning.

Det förekommer alldeles för ofta utställningar som bygger på mycket text. Och texten är dessutom icke så sällan alldeles för trögflytande, utan rytm, utan melodi och lika charmlös som Berlinmuren. Personerna som är ansvariga för vissa utställningar tycks tro, att det räcker att ställa ut några A4-sidor och komplettera dem med några foton eller teckningar. Bedrövligt obegåvat tänkt. Det duger icke!

Ord måste väcka engagemang - annars går de spårlöst förbi. Så här skriver man i denna bok: "Det verkar som om ingen har räknat med mig som läsare. Det är bara någon som håller monolog, någon med mycket kunskaper och omständligt språk." (s. 32) Och så här: "I utställningssituationen kräver jag av texten att den ska vara skriven så att läsprocessen flyter lätt, att orden ligger rätt i mun och att meningsbyggnaden inte får mig att stappla och tappa tråden. Det får inte vara en hoper ord som jag, där på stående fot, helt saknar referenser till." (s. 43)

Och vem har inte gått på en utställning där besökaren förutsätts ha hela dagen på sig enbart för detta besök? Det är alldeles på tok för mycket - åt helskotta för mycket - text att läsa. Vad tycker vi om det? Jo: "Besökares tid bestäms inte endast av intresset utan också av tillgänglig tid. Till den som har begränsad tid kan man inte ge irrelevanta texter att läsa. Om du inser att du läser detsamma som det du ser då upplever du att du har slösat tid." (s. 253)