lördag, augusti 26, 2006

Återanvänt. 8

Det här skrev jag den 3 juli 2004 - här obetydligt bearbetat.

Credo

"God is a concept by which we measure our pain."

Så skrev John Lennon. Han var en omåttligt egotrippad figur som lade ut dimridåer. När han skrev de orden, så trodde han att han var fruktansvärt smart. I don't believe in Lennon. Ateister tror ofta, att de är så himla smarta. Jag vet. Jag har länge varit där - i det där vilsna landet.

Nu tror jag något annat. Jag bekänner, att jag tror på Gud, Jesus och den helige ande. Jag bekänner, att jag tror på tro, hopp och kärlek.

En ny värld har öppnat sig för mig. Jag lyssnar gärna på musik som jag inte trodde jag skulle ägna en tanke - jo, kristen musik. Jag läser gärna böcker som jag inte trodde jag skulle ägna en blick - jo, kristen litteratur. Just nu läser jag med stor förtjusning Dag Sandahls "Jesus - motspänstig medmänniska".
Jag är trött på alla ateistiska och agnostiska argument. Jag tycker inte, att de är på något sätt starkare eller klokare än de troendes argument. Tvärtom. Jag tycker, att argumenten för Guds existens är väsentligt mycket starkare än argumenten emot.
Jag är trött på all negativism. Jag är trött på blasé attityder. Ge mig glad, positiv, varm och energisk gudstro i stället!
Nu får det vara nog med mitt ateistiska och agnostiska liv. Jag är less på det. Så mycket rikare livet blir om man tror på Gud! Fram för musiker, författare, regissörer och andra som öppet deklarerar sin tro!
Jag bär numera alltid ett kors runt min hals. Det gör jag för att visa min tro. Ett kors i en halskedja måste betyda något. Det får aldrig bara bli ett smycke vilket som helst. Det är mycket störande när gangstrar och andra tvivelaktiga figurer bär kors runt halsen. Om man inte är kristen skall man inte bära ett halskors. Det ger fel signaler.
Kalla mig naiv, lättlurad, godtrogen eller vad ni vill. Jag tror i alla fall. Jag är vid mina sinnens fulla bruk. Jag har aldrig känt mig mindre naiv, lättlurad och godtrogen än nu.

Etiketter:

3 kommentarer:

Blogger Ola Claesson sa...

Jag tror på hoppet och kärleken, men inte på gud. Jag hoppas att jag inte är en av de där dryga ateisterna som du skriver om, men ärligt talat finns det dryga kristna också. Men det visste du förstås. Religion garanterar inte en god personlighet.

Hur hittade du gud? Växte du upp i ett religiöst hem eller har det kommit senare? Det tycker jag är intressant att veta. Hur hittar folk gud? Eller "hittas" man snarare än "hittar"?

1:58:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Du har rätt - "Religion garanterar inte en god personlighet". Så är det. Det finns t.ex. kristna som jag bara inte står ut med.
Hur jag hittade Gud? Det var en lång process, men litteraturen hade en viktig roll. C. S. Lewis' böcker var de som betydde mest. Men även olika skönhetsupplevelser inom konst, litteratur, musik, film etc. - och i naturen - har lett mig in i tron. Den sista frågan du ställer är mycket klurig och visar att du är en väldigt klok person. Jag är inte säker på svaret. Jag letade, men jag var kanske även eftersökt...

3:47:00 em  
Blogger Ola Claesson sa...

"Skönhetsupplevelser [...] har lett mig till tron". Jo, att lyssna på riktigt bra musik är nog det närmaste en religiös upplevelse jag har kommit. Tror jag förstår vad du menar.

Om någon säger sig vara religiös tycker jag nästan det intressantaste är att fråga "varför?" och "hur gick det till?". Gud kanske hittar mig någon gång, vem vet. Men själv letar jag inte aktivt efter en tro.

3:01:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida