Polen - några intryck. 5

Det spelar ingen roll. Om det är något cirkulerande hemmavid, på Liseberg eller på Gröna Lund eller var som helst. Det spelar ingen roll. Nöjesfält är ingenting för mig. Jag inser inte vad som är nöjet. Hur kul ser det här ut?

Och så denna musik överallt... När vi gick ut och åt sista kvällen före hemresan, så spelade någon självgod musiker nå't olidligt skval på ett torg intill. Det var nästan helvetiskt för mig med min tinnitus, men vi hade bestämt oss för att äta på just denna restaurang, så ingen musikterrorist fick stoppa oss. Jag stoppade däremot in en bit av en servett i mitt någorlunda friska öra, så jag skonade åtminstone det.

Vad är det som gör, att det uppfattas som OK att en halvdassig musiker tillåts lägga beslag på etern på det sättet? Varför skall man bara behöva finna sig i att bli bombarderad av oljud? Varför tas det bara för givet att man skall bli glad och upplivad av en tönt utan självkritik?