Några rader om "Flicka och hyacinter"

Sedd:

Jag säger "Hold your horses". Den svenska kritikerkåren verkar ha löpt amok. Här är en sådan översvallande recension. Ett så makalöst mästerverk var väl ändå inte Hasse Ekmans "Flicka och hyacinter"? OK, visst är den bra, men jag kan inte tycka att den var - som Ingmar Bergman påstod - "Ett absolut mästerverk! 24 karat. Fulländat!". Två invändningar följer.

För det första: medan de inledande scenerna pågår undrar man om TV:n har gått sönder. Jag tänkte: "Detta är inte ens en svart-vit film. Det är en helsvart film." Och det upprepar sig. Det kommer flera scener där man undrar vad ljusteknikern sysslade med - eller om det inte fanns någon ljustekniker.

För det andra: vissa scener och dialoger är övertyngda. Jag kom att tänka på After Shave & Galenskaparna och deras parodi "När helvetet kom till byn" - och det är inget gott tecken.

Så: mitt betyg på den här filmen blir en svag fyra på en femgradig skala. Filmen räddas av skådespelarinsatserna och klippningen.