Konstnärer lever i en frizon?

Jag kan inte släppa det här ämnet. Det måste bli en bloggpost till, känner jag.

Vad är det som är så heligt med just konstnärer? Varför får man inte kritisera dem? Varför blir man då genast per automatik beskylld för att vara okunnig eller sakna känsla för konst? Lever de i en frizon där ingen kritik och inget ifrågasättande får finnas? Gäller inte samhällets lagar och normer för dem? Lever de i någon sorts parallellt samhälle - i ett laglöst anarkiland vid sidan om? Får konstnärer "testa" vad de vill - ju galnare desto bättre - utan rättsliga påföljder?

Varför kan man inte påstå, att t.ex. en tavla som en målande konstnär har gjort är en urusel målning? Varför skall då genast recensenten betraktas som inkompetent och oförstående?

Här nedan syns nu ett konstverk som jag gjorde alldeles nyss. Om det hade gjorts av Klee eller Kandinsky, så hade det varit värt mycket pengar. Konst påminner ibland om börsen på Wall Street. Ingen fattar nå'nting.