Några rader om Makariosklostret

Av en kollega fick jag låna en dokumentärfilm om Makariosklostret i Egypten, mellan Kairo och Alexandria. Ett svenskt TV-program på c:a en halvtimme om ett munkkloster i öknen. Hur kul låter det? Njae, men det är intressant!

Jag blir imponerad av hängivelsen. Att bryta upp från ett tryggt borgerligt liv med fru och barn, fast arbete, villa m.m. och i stället ägna hela sitt liv åt att tillbe och hylla Gud - det är verkligen uppoffring. Det är sannerligen att försaka.

Men några av munkarna sade i intervjuer att det var det bästa beslut de någonsin fattat. De ångrade inte ett dugg att de valde munklivet.

Den oerhörda enkelheten tilltalar mig. Varje munk har en liten tvårummare. Man ber, mediterar, håller gudstjänst, tar nattvard, läser, äter, sover och arbetar. Man snickrar, bygger, konstruerar, sköter boskapen, odlar trädgården. (Man använder grundvatten i närheten. Klostret ligger nära havsnivån - om någon nu undrar hur de får tag på vatten i öknen.) Ingen stress, inget oljud, inget larm, inget trams, inget informationsbrus, ingen hjärnstress - låter inte det egentligen ganska härligt?

Peter Halldorf berör detta i en av sina krönikor här.