En oerhört speciell persons självbiografi

En fascinerande bok om ett mycket märkligt liv. Daniel Tammet berättar själv om sina egendomliga förmågor i "Född en blå dag" (2008).

Han är en s.k. savant med Aspergers syndrom. Förr i tiden använde man begreppet "idiot savant" om personer som hade exceptionella förmågor inom ett eller några områden men samtidigt var "helt bakom" när det gällde andra saker. Men ordet "idiot" försvann sedan ur begreppet. Det är ju helt uppenbart att Daniel Tammet inte är någon idiot. Att han är bortkommen i vissa situationer - som en "normal" människa inte känner sig obekväm med - må vara hänt. Men han är inte av den anledningen idiot. Ett IQ-test borde få slut på all vidare diskussion om den saken.

Det har visats på TV olika dokumentärfilmer om liknande "fall". Så t.ex. hade en person en IQ på 60 - alltså ändå icke idiot utan snarare imbecill - men hade ändå ett otroligt visuellt minne.

Daniel Tammet är den person som har det europeiska rekordet (22.514 st.) i att kunna ange flest decimaler till talet pi. Han kan tio språk, lärde sig isländska på en vecka och kan blixtsnabbt säga vilken veckodag det var, säg, den 7 mars 1865. Titeln på boken anspelar på att han associerar saker och ting till olika färger och bilder.

Han påminner delvis om den person som gav inspiration till filmen "Rain man" - nämligen Kim Peek. De båda har träffats och blev ganska omedelbart vänner.

Vad är det då för handikapp Daniel Tammet kan påstås ha? Jo, han ger själv exempel:

"Även en liten, oväntad kontrollförlust kan kännas överväldigande, särskilt om den stör rytmen i någon av mina rutiner. (...) Det finns andra situationer som kan göra mig mycket orolig, till exempel om en vän eller en granne spontant bestämmer sig för att besöka oss. (...) Det betyder att jag måste ändra det schema för dagen jag redan har gjort upp i huvudet och att ändra mina planer gör mig orolig." (s. 168)

"Detta att jag är speciellt känslig för vissa kroppsliga upplevelser påverkar vårt sätt att uttrycka tillgivenhet och närhet. Jag tycker till exempel att lätt beröring - som ett finger som snuddar vid min arm - är obehaglig (...)" (s. 170)

"Vissa typer av meningsbyggnad är särskilt svåra för mig att analysera, som: 'Han är inte oerfaren när det gäller sådant', där de båda negationerna (inte och o-) tar ut varandra. Det är mycket bättre om folk helt enkelt säger: 'Han är erfaren när det gäller sådant'. Ett annat exempel är när en mening börjar med: 'Tycker du inte...?' som när man säger 'Tycker du inte vi borde gå nu?' eller: 'Vill du inte ha en glass?' Jag blir helt förvirrad när jag hör sådant och får ont i huvudet eftersom den som frågar inte gör klart om han menar: 'Vill du ha en glass?' eller: 'Har jag förstått det rätt att du inte vill ha en glass?' Det går att besvara båda frågorna med ett ja och jag gillar inte när samma ord kan betyda två fullständigt motsatta saker." (s. 174f)

Och så över till något annat...

"Att läsa Chesterton som tonåring hjälpte mig till en intellektuell förståelse av Gud och den kristna läran. Treenighetsbegreppet, tanken på Gud som bestående av en levande och kärleksfull relation, var något som jag kunde göra mig en inre bild av och som verkade begripligt för mig. Jag var också fascinerad av begreppet inkarnation, av hur Gud uppenbarar sig för världen i en konkret mänsklig gestalt som Jesus." (s. 236f)

Det hade varit hur intressant som helst att vara med om ett katekumenat tillsammans med Tammet. Svenska lär han sig väl på en vecka ändå...