Tradiga Agatha

Såg "Poirot" på TV. Slöseri med tid. Den enda anledningen till att se den serien är miljöerna. Snygga interiörer, tjusiga exteriörer. Men böckerna bakom... Nä. Agatha Christie har aldrig haft mig i sin fan club. Det är så tradigt, så tradigt när allting bygger på förvecklingar och sammanblandningar och missförstånd. De som man tror är syskon är egentligen inte syskon utan kusiner. De som man tror är biologiska barn är egentligen inte biologiska barn utan adopterade. Den som man tror är vänsterhänt är egentligen inte vänsterhänt utan högerhänt. Någon som heter Evelyn är egentligen inte en kvinna utan en man. Ett M är egentligen ett N - eller var det tvärtom? Etc. Da capo. Sine fine. In absurdum. Ad infinitum. Så oerhört tradigt. Och så denne odräglige Hercule Poirot - så fjollig, så snobbig, så självgod. Tvi.