Skolimowskis ekofilosofi

Tid. Det tar tid. Det tar tid för vissa saker att slå igenom. Ibland känner jag det som om den här bokens budskap inte har nått ut förrän nu. Då skall vi betänka att boken kom ut i denna svenska upplaga 1982. När man s.a.s. har varit med ett tag och ser vissa saker "hajpas" som om de vore revolutionerande nya, när de i själva verket kanske har flera decennier på nacken, så måste man le i mjugg. (Omslaget är en layoutmässig katastrof bl.a. med den fula målningen som påminner om en klantig efterapning av någon Magritte-målning, men det är en smäll man får ta.)

Vem passade bättre till att skriva förordet här än den intellektuelle bjässen Arne Naess? Han beskrev Skolimowskis budskap som "(...) en syntes av tankar från Albert Schweizer (vördnad för livet), Teilhard de Chardin (människans öde är att föra evolutionen vidare) och den ekologisk-filosofiska rörelsen." (s. 5)

Utmärkande drag för ekofilosofin var enligt Skolimowski (s. 44ff):
1. "Ekofilosofin är livsorienterad - i motsats till den samtida filosofin som är språk-orienterad"
2. "Ekofilosofin innebär engagemang för mänskliga värden, för naturen, för livet självt, medan däremot den akademiska filosofin hyllar objektivitet, indifferens, fakta"
3. "Ekofilosofin är andligt levande, medan huvuddelen av den moderna filosofin är andligen död"
4. "Ekofilosofin är allsidig och generell, medan den moderna filosofin arbetar styckevis och analytiskt"
5. "Ekofilosin handlar om visdom, medan flertalet av de förekommande filosofierna är inriktade på förvärv av information"
Etc.

Vidare: "Vetenskapen accepterar okritiskt och utan att skämmas något slags voodoo, som går under benämningen vetenskaplig metod." (s. 67)

Och: "Av Schweizer kan vi lära oss en hälsosam läxa. För att kunna bevara människans helighet och integritet, ja bevara människan som human varelse, måste vi gå bortom människan själv. Människans helighet saknar grundval, om människan ensam är sitt eget yttersta kriterium." (s. 89)

Och (om marxismen): "Ett människobegrepp utan andliga dimensioner och utan känsla för transcendens är ömkligen inadekvat. (...) Jag vet att det är viktigt att fylla de fattigas magar. Men när magarna väl är fyllda, så måste livet ändå levas." (s. 158)

Och: "I själva verket har ju existentialismen gjort en nidbild av människan genom att reducera henne till en puckelryggig dvärg, som storknar i sin egen soppa och perverst gottar sig åt spektaklet." (s. 160)

Till sist: "(...) visdom är kunskap upplyst av kärlek, innesluten i medlidande, luttrad av lidande." (s. 167)

Se där en god samling citat ur en sällsynt läsvärd bok.