En vägvisare genom Londons pop- & rockhistoria

Vill du resa till London för att utforska platser som för evigt är förknippade med den engelska pop- och rockhistorians gyllene era under 1960-talet? Då är den här boken absolut något för dig:

Den är närmast nördig i all sin noggranna detaljrikedom. Från pärmens baksida citerar jag: ""Vi besöker de kända och okända platserna som spelat en viktig roll i rockens utveckling. Läsaren får veta var och hur banden bildades, platserna där många hitlåtar skrevs, viktiga mötesplatser som påverkat rockhistorien." Ibland blir det så överdrivet detaljerat, så att åtminstone jag frågar mig: "Jaha, vad har jag nu för nytta av att veta detta? Är detta på något sätt relevant?" Men bortsett från det är den här boken väldigt kul att läsa. Layout, design och upplägg är superbt. Med boken i hand kommer promenaderna och bussturerna i London bli garanterat intressanta. De detaljer som den här boken inte tar upp är förmodligen inte heller värda att nämna. Man kan utan att överdriva påstå, att den här boken är ett "gediget arbete".

Här får vi t.ex. veta detta (som jag visserligen visste redan innan, men jag nämner det i alla fall): "Efter att ha sett Hendrix gick en chockad Jeff Beck hem till sin fru och förklarade att han måste hitta ett nytt jobb, och Eric Clapton och Pete Townshend stämde träff för att diskutera hur de skulle hantera den uppkomna situationen." (s. 79)

Vet du vilken dag som Jimi Hendrix Experience hade sin första show för press och arrangörer i London? Det får du veta i denna bok: "Längst bort, framför ett stort rött draperi, finns en liten scen som går en liten bit in i lokalen, och avlöses av ett långsmalt minimalt dansgolv. På den här scenen stod Jimi Hendrix Experience, den 25 november 1966, när de under lunchtid hade sin första officiella mottagning och show för press och arrangörer." (s. 78f) Lokalen var Bag O'Nails, på Kingly Street i Soho.

Sådana fakta är den här boken fullspäckad med. Men det jag kan sakna är helhetssynen, den djupare analysen. Den finner man inte i den här boken. Mitt betyg till "Roadrunner" blir därför "bara" en stark fyra på en femgradig skala. När det gäller att fånga tidsandan och greppa fenomenet engelsk pop & rock under 1960-talet, så är - i mitt tycke - fortfarande Ian MacDonalds "En revolution i huvudet" nr 1.