Språkpolisen blir språkliberal?
Jag hade en gång en lärare som sade till oss elever på skarpen att aldrig börja en mening med ordet "Och". H*n hävdade bestämt att det bara är vissa yrkesförfattare som är duktiga nog att kunna inleda en mening med "Och".
Och det kan jag inte hålla med om. Här protesterar jag mot en språkpolis - jag som själv gärna rycker ut som språkpolis.
En annan sådan regel som jag retar mig på ibland är att man absolut inte får upprepa sig. Det verkar vara förenat med evig skam att t.ex. använda samma adjektiv, verb eller substantiv två gånger i samma mening. Tag t.ex. Ulf Lundells text "Öppen väg, öppen bil". Han skulle få underkänt för formuleringen "på en öppen väg i en öppen bil". MBT (Man Blir Trött). Det kan ju vara effektfullt med upprepningar!
Och det kan jag inte hålla med om. Här protesterar jag mot en språkpolis - jag som själv gärna rycker ut som språkpolis.
En annan sådan regel som jag retar mig på ibland är att man absolut inte får upprepa sig. Det verkar vara förenat med evig skam att t.ex. använda samma adjektiv, verb eller substantiv två gånger i samma mening. Tag t.ex. Ulf Lundells text "Öppen väg, öppen bil". Han skulle få underkänt för formuleringen "på en öppen väg i en öppen bil". MBT (Man Blir Trött). Det kan ju vara effektfullt med upprepningar!
Etiketter: Språkpurism
upplagd av Thomas O.
22:14
5 kommentarer:
Det där pillandet som språkpoliser ofta ägnar sig åt tröttar ut mej. Jag vet att jag gör fel ibland, men rättesnöret måste rimligtvis vara läsarnas språkkänsla och inte en regel som språkpolisen antingen har hittat på själv eller snappat upp någonstans någonting. Dessutom verkar många språkpoliser vara ointresserade av att läsa vad språkforskare skriver eller att lyssna på radioprogram som språket i P1. Det verkar som om man redan vet vad som är rätt och fel och därför behöver man ingen annan åsikt än sin egna.
Och var ligger felet?
Skämtsamt, upprepning handlar väl mest om läsupplevelsen? Blir lite tråkigt med samma ordval gång på gång...
VSB :-)
Pierre: Vissa brott mot språklig purism leder framåt och är faktiskt av godo. Jag skulle vilja påstå att dömandet får ske från fall till fall.
Erik: Det kan vara effektfullt med upprepningar. Upprepningar kan vara effektfulla. Ibland kan det ha en viss effekt att upprepa sig. Att upprepa sig kan ibland vara bra om man vill uppnå en viss effekt. Etc.
Och...?
Skämt åsido, beror inte den språkliga friheten lite på sammanhanget? I en text där man ska förklara något, göra något tydligt, kan det väl inte vara någon förbättring att stava illa och använda felaktiga ord, eller?
(Misstag är en annan sak, det gör vi alla.)
Sedan kan jag upplysa Pierre om att jag gärna uppträder som språkpolis ibland och att jag med glädje lyssnar på Språket.
Men jag fattar inte riktigt varför man kallas språkpolis om man påpekar ett fel i en text.
Inte kallas den, som påpekar att någon räknar fel, för matematikpolis?
Det är olika med fel och fel... Våra språkregler har vi människor arbetat fram tillsammans genom årtusenden. Matematik, fysik, kemi m.m. följer vissa upptäckta naturlagar - helt oberoende av oss människor. Kemiska formler kan man t.ex. inte trixa med hur man vill. Man får exempelvis inte nitroglycerin genom att blanda väte med syre. Naturlagarna är inte förhandlingsbara. Men språkreglerna är det. Dock: vi får följa de språkregler som finns - tills det finns anledning att finslipa dem.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida