Penny Lane revisited
Kan inte låta bli... Jag har skrivit det förr och jag envisas: "Penny Lane" är den bästa Beatlesbiten. Den är komplett. Den har allt. Bl.a. har den en himla bra melodi, ett flott arrangemang, en snygg produktion och en mästerlig text.
Jag har t.o.m. hävdat att den här låten är tidernas bästa. Och jag har inte haft anledning att ändra åsikt. Synd bara att man inte gjorde en bättre film till låten. Den här filmen blev ju ganska jönsig på ett liksom studentikost sätt.
Etiketter: The Beatles
4 kommentarer:
Alla som har varit vid Penny Lane räcker upp en hand! (Ola Claesson gör det samma och ganska frenetiskt)
Visst är det en fantastisk låt, men vet inte om jag vågar spika vilken som är deras bästa.
Det är pennalism, nej pennylism.
Faktum är, att filmen till Penny Lane, liksom filmen till Strawberry Fields Forever (som ligger på andra sidan av denna singeln, och som är bättre än Penny Lane) anses vara stilbildande, föregångare till det som sedan blev popvideon.
Filmerna gjordes för övrigt av Peter Goldmann som var producent på Sveriges Television.
Sedan är det ju en annan sak att I Am The Walrus är ännu bättre än dessa båda låtar.
Ja, ja... Smaken är olika. Själv tycker jag att "Strawberry Fields forever" blev överproducerad och "I am the walrus" tycker jag är ganska kass.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida