Återanvänt. 25

I början av 1988 skrev jag en sorts liten essä om en särskild typ. Jag hade tidigare skildrat några andra typer. Den här gången beskrev jag

Sakupplysaren

Han är egentligen en simpel själ. Han funderar aldrig på nyttan med hans kunskaper, ej heller graderar han dem. Han tror att varje litet faktum är lika viktigt att kunna utantill som vilket annat faktum som helst. Han är allmänbildad på ett tomt och ointelligent sätt.

Han vet lite om ditt och lite om datt, och känner sig stolt för sitt breda register, men han är fullständigt blind för sammanhang och orsakskedjor - de intresserar honom inte. Samband, relationer och helhetssyn är ingenting för honom. Han vill ha enkla frågor med enkla svar - inga essäfrågor. Sant eller falskt - det är hans käpphäst. Att saker och ting kan vara sanna i vissa sammanhang men inte i andra - sådant förvirrar honom, får honom att känna sig ställd. Stora perspektiv och vida vyer är inte heller någonting för sakupplysaren. Han fäster sig vid små, löjliga specialkunskaper som han kan briljera med i lättmanipulerade sällskap.

Han undviker värderingar och har sällan åsikter. Saklighet är hans högsta ideal. Nyanser och alternativ stör hans trygghet. Han är snål med yttranden och öppnar munnen nära nog endast för att lämna någon sakupplysning.

Han tror att alla problem, tvister och konflikter kan lösas bara man är tillräckligt informerad och använder "vanligt sunt förnuft". Han kan inte föra längre resonemang, inte filosofera, inte producera någon verkligt kreativ idé. Hans sporadiska humor är ansträngd och torr, gärna ironisk och överlägsen, nästan aldrig skrattretande.

Om sakupplysaren inte inser det futtiga värdet av sina kunskaper, så fortsätter han att samla små fakta på hög - alltid imponerar han ju på någon. Om han mot förmodan skulle fråga sig själv vad det är för nytta med att veta det han vet, så bryter han antingen samman eller så hittar han något annat litet specialämne att skaffa sig små fakta om. Det finns alltid små fack som ingen har tänkt på att sätta sig in i! Där kan sakupplysaren sedan höja sig själv till skyarna genom att se ner på de obildade varelser som inte vet vad han vet.