söndag, maj 20, 2007

Ett Springsteen-album

Det är inte lätt att vara på topp under en längre tid. Bruce Springsteen måste veta. Det fanns en tid då han spottade ur sig det ena mästerverket efter det andra. En del album kom då förmodligen i kläm.
Den här plattan tror jag har hamnat i kläm just så. Bruce hade redan släppt tre makalösa album. Det tredje var så bra att nog ingen trodde att han skulle kunna överträffa sig själv efter det. Och sedan - efter denna fjärde platta - följde "The river", "Nebraska" och "Born in the USA"... Sedan fanns det väl knappt en käft på hela jordklotet som inte visste vem Bruce var. När jag var yngre höll jag alltid "Born to run" - utan vidare diskussion - som det bästa. Nu är jag inte så säker längre - snarare är jag beredd att hålla det här albumet som ett strå vassare.

OK, jag får erkänna att jag inte har lyssnat igenom hela hans katalog, men jag tycker mig ha ganska hyfsad koll på den. Ni som har bättre koll får gärna skingra mina dimmor, om ni nu anser att jag vandrar omkring i dem. Men jag har svårt att tro att något av hans studioalbum kan överträffa detta. Livealbumen skall vi inte prata om - vad kan överträffa dem? Men "Darkness on the edge of town" är i mina öron ett stort Mästerverk, fullt jämförbart med andra Mästerverk av andra stora singers/songwriters. Inte en svag låt, alla texter är lysande, bandet spelar på topp och Bruce sjunger fantastiskt. Vad kan man mera önska sig? Att här inte finns sådana kolossala Mästerverk som "Thunder Road", "Jungleland" och "Born to run" från det tredje albumet kan jag leva med.

Etiketter: ,

3 kommentarer:

Blogger Ola Claesson sa...

Är medveten om att Born To Run är Det Stora Mästerbverket, men jag har nog faktiskt lyssnart mer på Darkness On The... ändå. Vilket som är hans allra bästa album vet jag däremot inte. Ibland The River (lite ojämn), Born In The USA (taskig produktion), The Ghost Of Tom Joad (lite enformig, men jäklar vilka texter) eller The Rising (ibland lite väl stelbent). Annars är han väldigt jämn. Är väl bara Human Touch och Lucky Town man bör undvika. Live-bootar är en jungel jag inte vågar kommentera.

2:32:00 em  
Anonymous Anonym sa...

Kan bara instämma, Darkness har alltid varit min Springsteenfavorit. En enorm rockplatta som inte laddat ur ett enda watt sedan 1978. /Janne

3:25:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Ola: Han är ofta förbluffande jämn - på en hög nivå som inte många andra når upp till
Janne: Ja, nu är den också min Springsteenfavorit

5:00:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida